estheralmstrom

Idag vaknade jag lite tidigt så hela förmiddagen var lite mosig. Men här var ett himla liv ändå med besök av farfar, kristina, emmy, gisela, micke welin och hans fabian. Mitt i allt sa jag ifrån och pekade på vagnen, tack och godnatt. Jag vaknade, åt inte mycket av köttbullar, makaroner, med en touch av fiskpinnar. Vi drog till järvastaden som har allt, även en superlekpark, fast för lite äldre. Vi provade dock en liten rutchkana, och jag höll pappa i händerna på väg ner när jag åkte. Vid varje försök satt pappa i botten med öppen famn och ville locka mig att åka, så där som vi alltid håller på, men denna gång tryckte jag mig bakåt och försvann bakom kanten likt en simhoppare i pik och landade TACK OCH LOV platt fall på marken 40 cm ner. Jag fick en liten chock, tappade kanske luften lite, blev nog rätt rädd, men tröstades av pappa så gott det gick. Ont verkar jag inte ha fått direkt, det var en perfekt landning kan man säga, men oj vad vi vaknade till. Vi drog oss tillbaka, åkte till forum och pratade lugnt igenom det hela, drack vatten, hittade tillbaka till skrattet och modet, tog ett par burgare, åkte hem och lagade kassler, gav killarna tonfisk, fick välling, och så var den dagen slut. Puh.