"Ekorre ekorre, vifta på din svans"

Det är en gammal klassiker från dagis och eftersom vi var där (på Anders café) rätt länge i eftermiddags och grävde i gruset, vinkade på hundar, pratade med puertoricaner, åt, på cafeets eget konto (man har väl kredit va...) våffla, ciabatta, finköttbullar och JORDGUBBAR, JISSES, VEM HAR UNDANHÅLLIT MIG DETTA, så är strofen berättigad. Det fanns ett tillfälle då jag blev lite ängslig, men pappa skulle bara hämta mer vatten till vattenkannan som vi använde till att vattna det stackars torra gruset. Åkte dit med Kristina och pappa för att ta en längre paus från lådorna och säckarna hemma som jag hängde med i hängandes i sele, men det var som att åka bergodalbana på pappas bröst. Vi inledde dagen med att mamma och pappa provade en låda som jag tydligen ska packas i fredag kväll, och en skön sväng i parken, jag åkte rutchbana som om jag uppfunnit den hela. Jag visade Kristina och Anders hur alla djur lät i Mollyboken till allas stora glädje, jag menar hur festligt låter inte en häst, och på väg hem skrattade vi gott. Grannen Edvard kom förbi och visade mig hur fin Allram är, som om jag inte visste det, men ok, han är skoj. Ohoj, himlar vad jag somnade gott!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0