110421 livets cykel
Har jag väl inte så mycket koll på än, (eller sitter jag omedvetet med hela sanningen i min enkla lilla gestalt?), men jag kan konstatera att man är ledsen när man är trött, glad när man är pigg, som oftast iallafall, och när det går bekvämt i nerförsbacke utan att man behöver ta i kommer det ett motlut, men när man kämpat upp sig på ett motlut så får man njuta av en nerförsbacke med sol och vind i ryggen. Som när man cyklar. Och idag har jag cyklat, ja hujeda mig. Först cyklade jag hela vägen till dagis med den röda trehjulingen jag fick av farfar en gång. Har jag aldrig gjort. Över gupp och sten, med pinnande ben. Pappa hämtade mig och mina påskakärringsmålade kinder och det tog mig två tusendels sekunder att somna i bilen på väg till väsby via mammas jobb. Och vet ni, jag cyklade sen i väsby, på en tvåhjuling jag fick av mormor och morfar! Bara jag! Min nya cykel! Först var jag rätt rädd, trodde jag skulle slå ihjäl mig, fattade inte detta med stödhjul (ja balanssinnet får tänka till två gånger, men man kommer igång snabbare att cykla, och det är ju cykla man vill!) Jag sa släpp inte släpp inte. Tio minuter senare skrek jag SLÄPP! Så jobbar jag... Det var jätteroligt och jag är nästan FÖR modig... Trött som jag var hängde jag i med mat och snack och lek och stoj under vår härliga långa påskamiddag, ihop med leo, karin och anders också, och sen tog det nära ytterligare två timmar innan jag somnade på moln av cyklar, ägg, godis, fotboll, altanräckeshopp, gräsfläcksjeans, oledoledofframsor, påsksmink, gräsmattekullerbyttande, zzzzzzz...
