estheralmstrom

Ja vad ska jag säga, jag upplevde stan med omnejd idag. Efter skojig frukost med farfar, och där jag drog min dörr i pappas panna med en strimma blodvite förresten, jag ropade efter farfar oupphörligen, jodå vi har bondat i veckan, så kastade vi oss iväg! Först till östberga soptipp där jag hjälpte till med all kraft, bar och kastade, och fick en liten liten droppe blodvite jag med av en liten metallbit, men vi var medvetna om det och vi var jätteförsiktiga, pappa bad mig hålla ordentligt, men jag blev kaxig på den sista biten, men mindre blod har aldrig synts på ett barn så lugn i stormen. "Sunday, bloody sunday...". Vidare till årsta och golfrangen där för fika och studerande av dessa konstiga människor med ändå roliga. Hem till gamla fina jarlaberg för att bli dragen runt nacka strand denna vackra dag, sov gott. Vaknade bredvid pappa som satt på en ventilationstrumma tittandes ut över värmdövägen in mot stan där bilarna for som sommargetingar. Då kunde vi inte låta bli, vi drog till stan! Bussen till slussen, promenad till skeppsbron, buss till kungsan där vi mötte farmor! Vi lekte i kungsan, luktade på rosa träd (ja fråga mig inte), köpte glass på norrmalmstorg, gick biblioteksgatan fram, passerade noblessen på sturehofs uteservering, vände upp på kungsgatan (många gröna gubbar att vänta in), tog vänster bort mot sergels torg och OJ vilken fontän, som vattnet sprutade, jag ville bada där! Ner hamngatan, in på NK, jo ta tackar ja, ner till kungsan igen där vi kramade av farmor och åkte vidare till söders höjder i vår jakt på en smoothie som jag sa utan att blinka. Hittade en med bär på götgatsbacken, som jag sen inte ville ha... Vi tänkte på cykeln men så kom pappa på en jättelekpark söder om ringvägen, Blecktornsparken, "Bleckis", granne med gamla hammarby ip i skanstullkvarteren, där det speltes boll. Jag sa jag kände igen mig, jag var där senast med mamma förra sommaren tror jag. Vi tog den ena av de två gigantiska rutchkanorna jag inte vågat innan, men nu! Oj vad det kittlade i magen, jag ropade det till pappa, det kittlar! Sen gungorna, kollade grisarna, kaninerna, sprang upp i skogen och bajsade i en blöja (i sista sekunden...) tillbaka igen, upp till fåren och jag sprang nog 20 gånger och hämtade mer (grävde med mina blånagliga fingrar...), ner till grisarna igen, åkte lite rutchkana på vagnplattorna och fick duvbajs på byxa och strumpa, ja det var härligt. Vi var ju tvungna att gå till slut, och hittade en gammal grillkiosk korsningen metargatan, ringvägen, där dom gjorde thaimat och jag slukade en vuxen portion. Där satt vi med södergrabbarna som tog en sunkhakpilnser på andra sidan muren av detta lilla torg, grabbar som vi sett på andra sidan ringvägen lite tidigare då solen lyste där istället. Dom är inte dumma i huvet dom där! Upp på bussen igen, mot slussen via renstiernas gata, hoppade Katarina bangata och tajmade 443an som en klocka hem till älskade jarlaberg, part of stockholm, the capital of scandinavia (jo man säger så...). Pappa visade på bron över slussen ner mot gamla stan var dom stora vita runda husen var (statoilcisternerna), och alltså jarlaberg! Hemma träffade vi en gammal tant som hette Mary som verkade så snäll att jag ville visa henne min cykel, och hur bra jag kunde cykla. Jag ropade hej då flera gånger när hon gick, det var väl nåt bara, hon kändes snäll den gamla damen. Sen gick det så snabbt, jag var så trött men mycket glad, så jag t.o.m hjälpte pappa med bestyren kring mig, allt från att ställa cykeln på plats, till att följsamt möta natten, i jarlaberg, i storstockholms varma famn.