estheralmstrom

Det är jag, ingen tillfällighet igår. Började så trött att jag hängde på pappa när vi gick från dagis (jag kör nog rätt hårt där om dagarna...), orkade inte springa och krama marie och britt, även om jag alltid gör det, och med ögonen på mig blev det förstås jobbigt. Hängde som en konsumkasse i famnen, men i soffan piggnade jag till av en gul kiwi, sen slukade jag mycket grönsaker, men sen stopp. Köttfärs och ris lockade inte alls i nära en timme, vi skulle kunna ha plockat fram nåt korvkioskigt, men efter ett lika långt om än uppdelat resonemang återigen om att jag ju faktiskt måste äta, åtminstone smaka, så smakade, och sen åt jag, och sen åt jag många flera stora tuggor än vad jag noggrannt räknade upp på mina små fingrar innan vi startade. Det har nog hänt nåt gott folk, jag kan trots att jag är trött ändå göra nåt som inte känns bekvämt, logiken vinner över fysiken. Vi bjöd återigen varandra ut på gården för lek, fotbollen åkte med och vi spelte och spelte, lite trött även här, men leken vann. Inne plockade jag ut en lyckosten ur den lilla korgen, ville lägga stenen på soffbordet, sen somnade jag strax därefter gott till Nalle Puh, med dockan rasmus bredvid mig på estherfilten. Dagen slutade åter i sin ordning. Och "dä ä gött dä", som Emils pappa säger om köttsöppe, vilket jag med den här farten också snart ger mig på... / E