estheralmstrom

Ja så är det, i klarspråk. Inte lätt denna treårstid, möjligt kompletterad med våra aktuella förändringar av livet även om jag fortsatt är en glad skit som oftast, för nån av oss, samtidigt som jag är den mest ojämförbara kärlek för mina föräldrar, ett ständigt ljus att ledas efter. Jag sprang till dagis, grät när mamma lämnade. Jag sprang till pappa när han hämtade men ville inte gå från dagis. Jag sjöng i vagnen men la mig på golvet i hallen som en bebis. Jag vill inte ha mina goda körsbärstomater, och bara några skedar av köttfärssås och spagh, men två torra knäckemackor med önskan om en tredje... Som jag naturligtvis ska bre själv. Gör pussel svårare än vad det behövs, men det kanske är smart det förvisso. Är trött så jag ser i kors, men vill inte sova, inte gå till rummet ens, trots att jag stoppat in halva bolle i ögat, men kramas samtidigt hårt och vill hålla mig nära och stanna stunden. Mycket som händer. Var med mig i denna omtumlande tid, hav tålamod och fortsätt på samma kärleksfulla väg. /E