estheralmstrom

Mamma och pappa ville att vi alla tre skulle äta ihop ikväll. Vi gör så ibland och det är ju lite kul förstås. Helt plötsligt hamnar jag på köksbordet och är doktor och hjälper mamma och pappa att bli bättre med att klistra på ett mandarinklistermärke på det onda, lätt som en plätt. Inte lika lätt var det att gå till tempo med vagnen, det var lite slita och kämpa, men jag satt tryggt i mitt "tält", även om jag ville gå hela vägen, och kliva i varenda hög, men det hann vi inte riktigt sa pappa, och det tyckte jag väl var sådär... Jag blev katt precis vid dörren och när mamma kom var jag fortfarande katten Esther, jo det blir så ibland, i mjauet kan man uttrycka mer än man tror. Efter lite pussel, lite "bråkas" som jag säger för brottning/skojbråk, emil, moster inas småbarnsböcker som är skön avkoppling i soffan, lite sagoläsande i sängen, även om jag motvilligt ville gå och sova även om jag vet det ligger något i det pappa säger om att jag kan vara trött och ledsen på morgnarna för att jag inte riktigt sover tillräckligt, och någon hundring av sov du lilla videung till pappas soulsträviga nynnande, somnade jag! Trots allrams krafsande och gnällande utanför dörren! Hur sat.., sörens mycket tonfisk kan man gnälla efter egentligen! Sorry...