estheralmstrom

Jag avslöjade kanske mindre smickrande detaljer om pappas och mammas språkbruk när det är extra jobbigt... Vi fikade hos mamma (men först behövde jag visa en kalasinbjudan till dagis och min barnkundvagn som måste lagas lite), dom tog kopp och jag en kiwi, men förstår ni, jag sa, vet ni vem som säger s-tan när han blir arg ibland, och så pekade jag på pappa... Mamma frågade vad hon sa, då sa jag f-n... Vi skrattade nästan så tårarna rann, även om vi vet att det på ett sätt är fel, men på ett annat sätt blir det rätt när man kan skratta åt eländet... Då vet man ju att det är nåt tokigt med att säga så, iallafall för ofta, eller? Vi är ju inte mer än människor som det heter. Sen gick kvällen smidigt och jag slocknade som lampan, gonatt.