111004 hel och ren
Så är det nog. Det känns så. Och det ska vi nog alla vara ödmjuka inför och vårda. (Jag är också hel och ren på utsidan som oftast, ikväll är jag lika hel och ren som i solen efter ett ösregn på en sommardammig åker). Jag har ju nämligen alla delar på plats och de fungerar som det verkar, från hjässa till fot, i hjärna och hjärta, i vilket jag verkar vara så ren att åtminstone pappa tog sig för pannan ikväll när han tänkte på det. ”Pure”, som dom säger på hans barndoms språk. Det är gott därinne. Men nog om pappas funderingar om mig, han far iväg så lätt, ni får ursäkta min tokige pappa. Jag och stora e skulle naturligtvis gunga en kvart till när han kom. Hur många tusen varv runt jorden gungar ett barn i sitt liv? Smällde i mig mer grönsaker än man kan begära, det är så gott, och tog några slevar av tias frusna pasta och köttfärssås (dock tinat...). Sen hade vi en riktig söndagstvagning pappa och jag, som man hade förr innan kyrkbesöket, vi var långt inne i örat och vevade. Jag var trött men njöt av duschen och sköljde mig länge och väl. Sen gick det kvickt, och till den icke så kvicke nalle puh (hur harmonisk och ”i stunden” kan en björn ha rätt att vara egentligen?...) somna jag. E 
