120428 ödmjuk och sympatisk

Det sa min dansfröken spontant och mycket varmt att jag var. Och att jag lät andra komma till tals och plats men att jag ändå tog för mig på ett positivt sätt. Pappa och mamma som också kom, blev väldigt tagna och glada, men inte överraskade... Detta får vi hålla i! Annars klappa jag pappa på armen och sa att vi får väl ta och gå upp. Väl uppe blev jag allt segare. Det var en lång kväll så jag softade lite framför tvn. Men sen tog vi tag i det och stack och cykla och lekte i fina parken. Och jag cyklade upp för hela backen från parken! Har jag aldrig gjort. Väl uppe skulle jag kolla bakåt hur långt det var, och vurpade, men repade mig direkt, tuffa ja. Sen var det pappas tur att tuffa till sig för att bussen var full med vagnar så efter McDonalds hemma blev det till att springa hela vägen till dansen med vagnen för vi var mellan bussar. Men jag hade det bra, nynnade och njöt av vädret. Och i eftermiddag njuter jag i stenhamra och kompis Kevin. Vi kör elbil och fystränar bland annat. Uti vårsolens glans! E


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0