estheralmstrom

Oj vad det knirrar när man går fram. Det är så underbart. Farfar hämtade och jag höll honom ute så länge jag kunde på gården. Han frös. Inte ljuset jag... Och inne lurade jag till mig yoghurt och flingor... Vad månde bliva... Så lasagne, som jag skrek att jag älskade imorse, blev det inte mycket av. Men jag hann leka allt mellan affär och rockring med honom och jag sa att jag tyckte det var mycket roligt att han var här, även om pappa kom tidigt, för jag har sovit lite de senaste dagarna. Det är väl snön! Ikväll somnade jag kvart över sju... Puh... E