120730 Fångad av en stormvind, och av sommarkvällen.
Jag ville inte lämna de upp till 30 sekundmeter jag upplevde framför fläkten på experimentmuseet Tom tits i södertälje, som vi äntligen kom iväg på. Det var hysteriskt roligt, som ”upponer” som vi kallade fritt fall, och alla andra grejer, jag kunde fastna vid en snurrande pall två minuter, och den hörde inte ens till… Det var så mycket saker att titta på och prova att man kunde campat på plats och köra vidare nästa dag, men jag fick intryck så det räckte, jag säger bara Hej Naturvetenskap! Jag hälsade på mig själv genom en spegel, som om jag tackade mig själv för att vara denna underbara ängel som jag tydligen är. Förbluffad över mycket, annat var för lite större barn och vuxna, även om jag greppar läget som ingen annan. Vi kollade lite plastkroppar i genomskärning, jag pekade ut hjärta och tarmar och så, vi pratade lite om kroppen, med gick inte på utställningen body works som mamma och pappa gick på i miami, men jag hade fixat det, inget konstigt med kroppen liksom. Nåja, dit kan man åka igen, och igen, och igen. Som till andra platser, men borta bra hemma bäst. Jag kunde inte lämna gården ikväll, det var så härligt, hela gänget och fler därtill, och vi körde hårt och jag höll ut längre än jag kanske borde, ”jag är tjött-snyftandet” i duschen igen, men det var det värt. Får väl snart rätta till nån timme innan dagis om en vecka, men hur stoppar man en liten gigant till människa med stort fast leende och mycket körsbärsfärg i ansiktet en sån här kväll?... Borde somnat till nalle puhs så passande kapitel om sin blåsdag, men drog närapå en höftmara på pappa in mot väggen för att komma till ro med hans arm och bolle nånstans intrasslad… E
