estheralmstrom

Idag vaknade jag på dili och pappa låg på soffan. Han skulle ta mig till en inskolningstimme på förskoleklass s k nollan. Det var jättemysigt. Jag är så stark, lugn (får vara lite stolt) betraktar, rör mig och tänker självständigt och tar kontakt där och när jag vill. Det var alla som jag ska gå med, och jag känner ju många. Eva, fröken, känns stabil, klok och snäll. Det var tre fröknar från andra dagis, och så pappa, mina fröknar var på badet... Samling i ring, namnlek och ringlek där jag också tog för mig lite. Märks jag är mogen. Sen valfri lek vid stationer och jag började med att rita med några tjejer, men skötte mig själv, satt och nynnade och tittade ibland på de andra, sen avslutade jag det och gick själv in till ett rum för bokstäver och siffror där det satt tre killar och läste och jag hakade på dom. Sen avslutning och till badhuset. Pappa gick med mig in och lämnade till Britt. Pappa var så himla lycklig när han såg mig på nollan. Och jag tittade bara på honom några gånger i början, och inte för att söka stöd, liksom bara bekräfta att det kändes bra, så vi bara log mot varandra. Jag verkar bära på en inre trygghet och klokskap och det känns som om skolan kommer bli en bra plats för mig att trivas på. Vi vet väl allt detta men kul att se mig i stunden. Och hur kul var det inte att se Rasmus och gänget ikväll på korvmiddag! Härligt! Vi lekte och körde kurragömma och stod i. Till slut körde Kristina hem oss i snön och jag avslutade kvällen med en ängel. Det var passande. E