estheralmstrom

Hann möta upp pappa vid skolan, eller tvärtom..., imorse. Lite lustigt, helt själva på "torget" kl 0630 i minusgraderna och mörkret. Fint på nåt sätt. Sa hej och så och tog en påse inför kvällens lucia med föräldrafika, som skulle preppas förstås. Jag ringde pappa på jobbet sen och sa att jag blev kvar på fritids och att jag var nödig och att jag behövde lägga på i en och samma mening. Effektiv. Möttes på plats och vi var laddade för luciaföreställningen. Fikakiosken var laddad, programbladen såldes, sorlet steg som på Oscarsteatern i foajen, publiken tog plats, och så tog vi plats. Det vackraste luciatåg man kunde tänka sig. Alla var tärnor, en lucia. Riktiga ljus i handen. Vi sjöng låt efter låt och stämningen var stark. En slags andäktighet. Vi fick ta plats och tid och publiken tog in vad vi gjorde. Bara vår klass och våra nära och kära. Efteråt ville inte applåderna ta slut. Jag själv sjöng av hjärtats och tankens lust, och jag tittade på mamma och pappa titt som tätt, och de log varmt tillbaka. Jag kände mig bra där jag stod. Sen luciafikafestival i matsalen där allting släppte och vi barn "lyfte på locket". På landå stekte vi oss en stabil korv och så höll vi kväll. En bättre lucia. Tack, E