estheralmstrom

Snö minsann, och mer blev det, blir det... Men jag älskar ju att få snö i ansiktet, som jag sa i yran när vi väntade på att jag skulle få skjuts till basketen av tuvas mamma. Pappa skulle komma efter på vespan efter en sväng till forum. Men innan var det skola förstås, där jag fick en basketboll på näsan och läppen. Jag tog smällen, och min näsa också, har en järnnäsa sa jag. En klasskompis som har otur med näsblod har en frigolitnäsa sa jag också... Mötte pappa hemma och vi fick en halvtimmes lugn och surr innan basketen där jag trivs bra, kul träning, bra kompisar. Inte så noga just nu med matcher, jag vill vänta, bara ha kul. Hemma körde vi mat och sedan lite nyttigheter för hjärnbollen inne i huvet. Den ska ju också studsas, det är ju liksom meningen med "skolbasketen", och jag var en så otrolig stjärna idag och orkade läsa och fundera över svaren, reflektera med pappa och komma fram till sånt han lockade på för att jag skulle tänka till, vilket jag gjorde! Vi var båda trötta men jag förstår allt starkare att det är rätt på alla sätt att bry mig om det jag får göra hemma, t o m tycka om det eftersom det bara blir roligare så, både nu och sen. Nåja, slappade några minuter med paddan och kom till ro framför handbollen. Blev lite sent idag men det var det värt, det var en givande dag för kropp och själ. Nu sover jag som en säl. Och tjet bredvid, som en katt. E