180916 stor som ilten

Låg som en litet barn och sov i ljuset in från sovrummet när pappa försökte väcka mig med det verktyget lite lugnt och fint. Och ett litet barn, åtminstone barn, är jag ju, och det ska vi ta vara på nu. Sen kommer sen. Och det blir också bra. Men långsam frukost, kommer nog kunna ta VM-guld i långsamhetsfrukost vilket år som helst, och läxrepetition så mötte vi farfar på fika på forum och snackade ifatt lite grann. Hem för lunch och en nygammal serie på UR om geografens testamente, denna gång ska vi få koll på Sveriges geografi. På eftermiddagen tog jag som outtalad prinsessa af Jarlaberg (med godhetens budskap, högtravande jag vet, men det är spökskribentens fel, som vanligt...) ikapp med kompisar och jarlaberg. Innan resan till kantat så preppade jag det närmsta par dagarna. Börjat prata allt mer och att tänka lite framåt, "planera" som det så tråkigt heter men det man ska göra blir ju roligare om man gör det lite grann, och att orka och vilja bry sig om saker som kanske inte är eller känns så kul, men ändå är bra att göra, eftersom såna tillfällen dyker upp med täta tillfällen genom hela livet. Vi pratade bra om det. Vi sa hejdå på kantat där mamma var laddad. Jag kunde inte låta bli att ringa pappa och upprymt berätta om att det skulle bli sushi på kantat och att jag var på väg till maxi för att köpa yoghurt och koriander. Blev förstås en superkväll. E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0