estheralmstrom

Ok! Hej igen! Nån vecka in i 7an. Först kändes det lite spännande förstås, ja det är klart att det är spännande fortfarande, helt annat än lilla Jarlabergsskolan. Men samtidigt är jag inte mindre än att jag varit och känt på miljöerna och folk tidigare, så det var väl mer att orientera sig i huset som var det stora. Ja, och så anpassa mig till det faktum att vi är 7 tjejer och 19 pojkar... Teknik och design, om än bara nån extra timme i veckan, men ändå. Nå. Idag känns det lite bättre och jag, Tuva och Jinda börjar komma i kontakt med de andra tjejerna, och även lite killar som är snälla och trevliga. Med lärarna känns det också bra, så det blir nog bra det här också, jag brukar ju funka så. Jag läser av läget, jag lyfter som en helikopter, kollar vad som finns nedanför, och sen sänker ner mig tryggt och lugnt. Vi har precis tagit skolfoto och fredagen bjuder på dagskollo i Gustavsberg för att lära känna varandra lite. För övrigt är jag lite "tonårssjälvständighetsflygande" och svårfångad här hemma fortfarande men det är klart att man har tankar att fundera på, samtidigt som det inte är så mycket att tänka på, det är ju bara att åka med, och det verkar ju funka, ta i trä. Så åk bara med ni också, resan är fin. E

Hej bloggen om det är någon därute. Ledsen för sen rapport men veckan efter senaste inlägg gick liksom i samma spår som på hemmaplan som tidigare i sommar (dessutom for min skribent till Sofias mamma i  norrland), och sen jädrar for jag själv till Spanien och Jinda med mamma, make och familj som bjudit in mig på en vecka med Jinda och dom. Det var i trakter som jag kände igen från sommaren där jag och pappa besökte Rasmus och gänget. En rolig överraskning. Annars var det bad, byn, mat och allmänt roligt och jag, mamma och pappa är så tacksamma för att jag fick haka på Jindas familj en sväng på egen hand. Och det klarade jag. Vi fixade stöd på resan ner hos flygbolaget, men visst behövde jag ha lite koll på vad som skulle hända, och det fixade JAG! Eftermiddagen och kvällen var vi på hotell på Arlanda efter att farmor hjälpte oss att komma dit och chillade och åt gott och snackade strunt jag och pappa. På morgonen (natten) tog vi oss till terminalen och jag gick med stadiga steg, jag skulle iväg. Fick hjälp att gå på först av en steward och precis när jag skulle svänga vänster ner i korridoren till planet vände jag mig igen och vinkade och pappa stod kvar och vinkade tillbaka, ett blick i ögonen. Det var ett bra ögonblick. Det är ögonblicken vi minns. Vi fortsätter även på den resan, allihop. Hit med ögonblicken bara. På tisdag börjar jag 7an. Ännu ett ögonblick. Tack för att ni blickar med mig. E