estheralmstrom

Hej där. Känner mig lite dum än en gång att dagarna gått men jag får skylla på spökskrivaren. Men jag tänker på er varje dag, det vet ni. Men det är skola, och kompisar, lite häst, lite forum, lite dans, och siktet på att avsluta terminen. Gör mitt bästa att ta mig igenom det här som ni vuxna lider mest av. Jag försöker hålla ett gott humör som oftast och försöka smitta av er på mig. I helgen tog jag och pappa en coronapromenad och en coronafika med farmor bara för att säga hej en stund. Det är ju sjukt alltihop, men en bra läxa och lärdom på nåt sätt. Apropå det så tänker jag lite på skolan just nu och vad jag är intresserad av egentligen och vad jag kanske ska vrida in kompassen lite granna iallafall, framförallt inför högstadiet där man riktar in sig lite, även om det inte är så avgörande såklart. Jag har fastnat lite för naturorienterade ämnen, NO som det heter. Visst, jag gillar idrott (som också är en inriktning), men det räcker som det är. I samhälle har jag inte fastnat lika mycket som i NO och samma med språk/kultur. Nåja, det ger sig, men jag hade ett bra resonemang kring det hela med pappa ikväll. Det är ju bra att kunna motivera sina tankar och känslor, att liksom lufta sina tankar och se om de flyger. Pratade allmänt om skolan igen och att ta hand om sig själv i det och den, vilket jag gör, och hemma, och balansera allt man ska göra, till och med sova, som kanske är det viktigaste, för att både orka leka och hänga, vara i skolan, vara hemma, vara med er, vara i kroppen, och i huvet, kunna och orka tänka bortom och längre ibland, och bara vara. Gott och blandat, nu och sen. Fick ett inspirerat ögonblick när jag kom på (lite sent...) att vi skulle ta med en slags hjulupphängning till skolan. Pappa och jag bollade och kom fram till värmeljus som hjul! Jag fick en extra pigg blick och jag tror pappa fick en tår i ögat... Det nuet jag hamnade i var tydligen häftigt. Jaja, inte lätt det där att fara mellan här och nu och där och sen, men nåt som är bra att lära förstår jag, och jag blir allt bättre. Tack igen för allt ni gör för mig på dessa resor fram och tillbaka. Nu är det nu igen och snart är det jul igen. Vi gör det bästa av det. E

Ja hörni. Dagarna går. Pappa och jag pratade ikväll om bloggen och att det är lite annorlunda i dessa tider, och att det är väldigt lika dagar som oftast just nu, för att presentera inlägg med någorlunda innehåll, samtidigt som det förstås inte alltid behövs. I vilket fall så sa jag att jag ju gör nästan samma saker varje dag och helg just nu, och inget fel i det. Det är skolan, som rullar, jag hade t ex nationella prov idag och gjorde det bra, gjorde t ex en muntlig presentation även om jag darrade lite, och det är ju själva grejen, att göra det även om man darrar. Sen pratade vi om darrandet och varför, men det hör till i början det är sånt som man vänjer sig vid, och det är nog inte så dumt, att man förstår det där, blir liksom enklare då. Sen sa jag att jag längtar efter sommaren och ljuset, och det är klart vi gör, efter det här konstiga året, och mörkret som kommer. Men då tänder vi våra egna ljus, yttre och inre, och så leder de oss framåt över vintern, och det pratade vi också om, och allt fint som kommer nu, om än i lite andra former, men ändock. Jag har strax somnat. Vi har pratat om tidigare kvällar, längre nätter, mer kraft på dagarna, mer ljus i kroppen, för att orka ännu bättre. Tänt var det här, när och kär. E

Efter att ha landat från Västerås med ett par sköna dagar på kantat och en utflykt till hästarna på onsdagen så fick jag glädjen att åter coronaumgås med rasmus och farmor ett par timmar i torsdags. Vi tog en promenad runt långsjön där jag fotade lite. Jag och rasmus jagade några digitala busar på telefonen, vi hängde lite lugnt hemma hos rasmus, och det var lite som förr. Saknat det, och vi tappade det lite redan innan corona, så det var gott att försiktigt prova det igen. Skönt. Sen kom helgen som innehöll två övernattningar hos Emelie, med jinda och storis. Ville liksom avsluta lovet med gänget även om jag gärna hade åkt med pappa till sofia och katten mymlan lördag till söndag, men kompisarna vann denna gång... Tog oss till och med till stan under söndagen och testade götgatan och Max vid medis. Kul, gott och spännande. Bra att jag testar stan, under hållbara former, jag fattar det. Igår gjorde jag ett besök i farfars lund vid nacka kyrka och tände ett ljus och kastade upp löv i ett upponervänt hjärta, liksom riktat mot andra skyar. Emelie hjälpte mig med bilden och sällskapet (då pappa var i roslagen, i en annan lund) och det kändes bra att minnas och sända en hälsning. Det verkar som att jag greppat det så gott jag kan nu, det som går att greppa med det här, jag förstår att det inte går att greppa fullt ut hur länge man än har möjlighet att fundera över det. Man får väl bli vän med den där grejen på nåt sätt och se till att man lever så gott det går med sig själv och sina nära och kära, och alla andra under tiden, ja livet. Kunde inte låta bli att träffa gänget efter middagen med pappa ikväll, som vi faktiskt åt i köket där vi satt och pratade, eller nja, jag blev intervjuad, men jag kom på att det var rätt ok att få berätta det som jag inte tror är något att berätta om. T ex hur snapchat fungerar och varför man skickar totalt meningslösa bilder till varandra, för det har nämligen sin mening det också... Jag får lov att säga att lovets lugn och lycka lovar gott framåt, och att också ha fått uppleva en stilla tacksam stund med farfar så har lovet varit en lovsång, en sång om ljus och styrka. Tack. E