estheralmstrom

Igår fick vi äntligen samlas för att prata om farfar, prata till farfar, minnas farfar, känna farfar. Jag sa spontant när vi gjorde oss iordning att det kändes väldigt bra att få ses och minnas och vara tillsammans en stund, på riktigt liksom. Har saknat rasmus, farmor, kristina och anders, i dessa konstiga tider. Vi fick en fin stund i minneslunden på nacka kyrka. Jag och pappa mötte farmor lite innan vi skulle ses så vi kunde fixa till en plats i minneslunden där vi alla sen kunde sitta och ha det fint. Till och med solen tittade fram när vi var samlade och började prata med och om farfar, och en koltrast tittade förbi, kanske samma "koltrast" som tittade förbi kvällen innan och satte sig intill när kristina var och kollade läget, vem vet... Pappa sa några ord, läste en egen text och talsjöng sången till havs som hade med hans text att göra, och förklarade för mig och rasmus dom ord och tankar som kunde förklaras mer. Kristina läste en fin dikt som hade med samma tema om sjöman, resor och hav att göra, och farmor läste en vacker dikt, och berättade lite om deras och pappas historia. Vi hade en fin stämning och det kändes lite som "förr", även om farfar var med på ett annat sätt liksom. Jag har tänkt och känt igenom detta, pratat med pappa, och andra, och gör mitt bästa för att förstå. Jag gör det bra. Vi tar oss vidare, med varandra, på samma och nya sätt, ut på haven, med vind i seglen. Vad gäller idag torsdag så var det en återhämtningsdag, men ändå bra med rensning och röjning i mitt rum på kantat, och en stilla lugn landåkväll inför helgen som förhoppningsvis ger lite bad igen. Till havs! E

Sådär, några sommardagar till. Träffat nära och kära, och kompisarna förstås. Pappa och jag for till det hus farmor fått låna i värmdö en vecka under några timmar för vår del och tog det lugnt, med en hel del hopp på mattan och i snacket. Inget dopp, men en skön promenad, vid sidan om sköna stunder runt huset. Gott att ta ifatt, precis som med morfar och mormor häromdagen på middag där vi surrade gott som vanligt. Inte för att det är normalt än, men sakta men säkert så närmar vi oss alla ett tillstånd där vi faktiskt får hålla om varandra utan att ängslas så mycket längre. Det är ju faktiskt riktigt galet nu och sen ett bra tag när man tänker efter. Igår spelade vi minsann boule, jag mamma och storis, vid danvikstull, en riktigt schysst utflykt! Grädden på moset att storis sov över på kantat, och förstås så fortsatte det idag med mer häng, bad på ingarö havscamping, skönt häng, och landning på landå. Vi pratade om det, dagen, det fina hänget, farfar, och minnesstunden som tar plats imorgon, vi får återkomma till det, hur man kan se på liv och annat, var någon är trots att någon inte är på plats som vanligt, och att det kan hjälpa en att känna bra saker. Och i de stora och små sakerna hålla varandra i händerna och fortsätta framåt. Det känns som att vi gör det bra. E   

Vi röjer på. Eller jag iaf... Pappa har jobbat i veckan, men vi hänger bra ändå. Och häromdagen sov jag över hos Stella, hängde på sjön, byggde ett bord, helt själva, jag har stolt förklarat för pappa, åkte båt, hoppade trampolin i Gustavsberg. Jag gick rätt mycket upp i leken och tappade lite bort att jag skulle hem till landå och pappa efter hoppet med stella så vi fick åka tillbaka och hämta väskan, för att ta oss tillbaka igen, och ja, det kunde väl gått bättre och smidigare om jag kollat klockan och tänkt till lite, men har man sommarlov så har man, även om det inte är dumt att även tänka efter var man är, kommer ifrån, och ska, liksom... Men det ordnar sig ju, även om det nog inte är så dumt att jag själv allt mer hakar på mig själv i vad jag far runt i, typ, liksom, ungefär... Fick en fin bild på mig själv med tuva igår när vi fotade vid nacka strand efter finfin middag hos staffan. Idag tog jag det bra lugnt i kvarteren med tuva innan kvällen kom och vi kom till ro i vårt bo. Sommarn rullar, det verkar som att jag är frisk och glad för fortsättningen. E

Efter lite laddning på kantat, och i väsby såklart där vi fick träffa mormor och morfar på en skön middag med skönt surr, så bar det iväg till Emelie och hennes familj, i Rejmyre (eller Röjmyre som vi skojade om) i pappas Finspångs kommun! Med tåg! Själv! Mamma och pappa vinkade av mig på perrongen på Stockholm Södra, Centralen renoveras ju. Först när vi tog upp det var jag tveksam, men rätt snabbt ändrade jag mig, och så bra allt blev. Var ju både kul och enkelt. Blev hämtad på perrongen och jag och Emelie sprang till varandra och kramades. Sen var det bad, och bad, och lek, och mys, och bad och, ja ni fattar... Vi åkte så kallad ring efter deras båt, och det var ju fantastiskt roligt, precis min grej. Hem idag och pappa hämtade på samma perrong. Jag blev lite osäker på stockholm södra och vad dom sa i högtalarna men det var ju bara att dubbelkolla snällt med någon, svårare är det inte, och jag gjorde det. Bra av mig! Vi tog oss en snackaifattmiddag på olearys och hade en mysig stund. Och tankarna virvlar både hos pappa och mig tror jag om vad som komma skall, snart som längre fram. Bra blir det iallafall! E

  

Dagarna fortsätter på det här annorlunda och lika fantastiska sommarlov. Leker med tjejerna och gör mina stopp hos mamma och pappa innan jag far ut igen. De måste fånga mig, ta med mig, om jag ska bli kvar, såklart! Mer skejt med storis, mer häng med beata, bland annat idag då vi plockat blåbär, strosat och pysslat, och ikväll åt pappa och jag middag hos dom. Vi hann leka i parken med både badminton och skojig liten minifrisbee som vi kastade med stor glädje till varandra. Det var alldeles tomt där och en väldigt skön sommarkväll. Perfekt! Provade såklart också en av mina gamla rutchkanor. Och vi tittade ömt på duschen som finns i parken och där jag sprang som en tok förr. Minnen då, vi skapar nya nu i ett ständigt momentum, igår, idag, imorgon, och jag är så tacksam och glad för det, och er. E

Några dagar till på lovet och jag och Beata har hängt en del. Skönt häng på kantat också, där jag fixat med mitt, surrat med mamma och micke och provade nån selfie också. Mer kubb har det blivit, och bakning, och allmänt häng. Sen skulle vi badat i onsdags förmiddag på Gustavsbergsbadet, efter att ha övernattat hos henne från tisdag. Men när vi kom dit med mamma Camilla så var det sån kö att vi gav upp. Vi fick bita ihop och hitta på något annat och efter en stund var vi på benen igen. Nya tag idag. Jag blev hämtad och vi kom iväg. Härligt att bada igen, varit lite orolig över örat men är ok igen! Jag hade dagsrekordet i snabba rutchkanan under en stund t o m! Väl hemma så fick jag och farmor en stund, och en distansglass på nacka strand. Hon hade sovit över hos rasmus och dom och tagit hand om lägenheten lite. Jag tog en fotkram också. Fötterna måste ju vara rätt riskfritt tycker man ju. Vi skojade lite om att farmor bor på Lyckovägen i Alvik och att vi bor på gård 13 i Jarlaberg. Men vi motbevisar otursnumret, för vi är lyckligt lottade på alla sätt. Hursom, kvällen avslutades med Storis som också fått en bräda, så vi drog till skateparken och kollade läget. Pappa och Peter kunde inte låta bli att kolla läget, så de kom dit och satte sig på en bergsknalle intill. Det var vi två, i hjälm, sen ca 15 killar mellan 13-16, utan hjälm, sen 5-6 tjejer, 12-13 år, på en bänk, kollandes på killarna, utan skateboard. Man kan undra vem som var coolast i ordets rätta betydelse... Även om man kan sitta på en bänk och ha lite trevligt också såklart, inget fel i det. Nåja. Storis hade tränat på en grej, och jag lärde mig vartefter, efter vi hade vant oss vid miljön lite försiktigt vid sidan om innan vi fattade mod, och fick plats bland alla killar som for överallt. Pappa och Peter var stolta över oss, att vi är dom vi är, att vi gör vår grej, det vi tycker är roligt. Så ska vi fortsätta. E

Bästa sommarlovet. Igen. Som varje sommar. T ex, dessa övernattningar. Jag och Jinda sov på kantat men vi var på väg att sova i slänggungan dit vi tagit kudde och täcke. Så jobbar vi. Som om vi vore på andra sidan jorden i en hängmatta mellan palmer. Det finns precis utanför dörren, om man vill. Innanför dörren finns magiska bagiska berättelser. Med min tårta skrev jag en saga som smakade fantastiskt. Jag sa till pappa när all lek med andra var bortom horisonten - jag vill baka! Utanför dörren finns också sagor. Sagan om kubb-kubbningen vid jarlabergs helvetesgap, som i Ronjas värld. Vi klarade oss från gapet, men föll i beatas familjs käftar, som hade kubbarna på sin sida denna gång, men vänta ni bara! Sen drog vi minsann till självaste Ronja i Roslagsskogen, Sofia alltså, med sin häst, katten Mymlan alltså, på vår häst, vespan alltså. Ett mysigt skönt stilla men ändå lekfullt dygn som gjorde gott. Jag trivs där, och med Ronja, sa jag till pappa och det känns bra för oss båda. Katten Mymlan och jag går också bra ihop och idag fick jag även träffa en Sigge som är tokig och glad, med matte Maria, kompis till Ronja, ja Sofia alltså, matten alltså, men även Sigge... (även om Sigge busade med Mymlan så hon tog time out). Sen skulle vi hem. Och det regnade, och regnade, kanske det lättar, nej, det regnar vidare. Vi sa, skit samma, vi rullar, fick hjälp av extra skydd, jag fick t o m soppåse på kroppen. Och ni vet, såklart, vi hade en underbar 1,5 timmes resa hem i hällregnet till slut, efter en del headsetpyssel så vi iallafall skulle kunna prata med varandra, och peppa varandra, och skoja med varandra, och säga att vi älskade varandra, och att vi är ett bra team, och att det här är inte alla som gör och fixar, och notera saker på vägen, och att det här till och med var mysigt. Och det var det faktiskt. Mysigt. Jag kände att jag satt som en värmande filt, ett regnskydd, en skyddsängel på axeln, på pappa där han förde vår häst hemåt från Roslagen. Ingen kunde åkt sträckan på ett bättre sätt än vi två. Vi tänkte på allt, och på varandra. Jag tror faktiskt vi flög. E