estheralmstrom

Ja inget nytt under solen direkt förutom att den lyser upp våren och att jag är helt tagen över hur länge det är ljust (vilket innebär mer häng med tjejerna ute). Är dock lite betänksam när jag går hem i mörkret och det är ju bra, man ska ju liksom tänka sig för. Ringde pappa på väg hem, som jag brukar. Jag hade en tanke om det, att tjejer kan känna sig osäkra ibland, och det är åt helskotta, men pappa sa att jag gör rätt, och att jag ska veta att nästan precis alla är bra personer men att vara uppmärksam är bra. Han sa att även killar och män tänker på samma saker när de är själva ute och det känns lite oklart med nån eller några man möter. Det är tydligen något vi delar. Världen är inte bara en vacker plats. Men man får försöka hålla sig på de vackra platserna så gott det går helt enkelt, och det är jag rätt bra på. Vi får se om högstadieskolan Ekliden blir en vacker plats i höst, det känns så iallafall. Hursom så gjorde jag mitt s k profilval idag och jag hoppas på att få ett par extra lektioner i teknik och design då jag faktiskt tycker om att programmera, men framförallt tänker mycket i färg och form, och då kan jag ju underhålla det. Andravalet blev språk och kultur och det är inte dumt det heller om inte första går in. Nåja. Har fått tänka fritt för mamma och pappa i detta även om de bollat med mig och låtit mig argumentera för vad jag känner. Det är inte något avgörande i stort detta val men ändå en liten signal om vad man kanske inleder sin vuxna väg på. Men saker ändras. Vissa idrottar till de blir jättevuxna, leker sen pajas, hattar runt med text, tal och tavernor, ramlar in på äldrevård, långt efter man blir "stor", men kanske man aldrig behöver bli "stor", på det gamla vanliga sättet iallafall. Vi får se. Jag mår bra, har huvet på skaft, är snäll och glad, tänker på och stärks av er, och tar mig fram. Tack. E

Samma visa har sjungits sedan sist. Snön kom och gick. Idag joggade jag och Emelie en sväng! Ni har väl alla haft era olika kamratskaper som barn, men det här gänget undrar jag hur jag ska kunna "släppa", om jag nu överhuvudtaget behöver göra det en dag, vilket jag inte tror faktiskt, man kommer för djupt, så visst, en "parallell familj" är dom allt, men så är det väl. Nu surrar vi lite om högstadiet där det nu är klart att det blir Ekliden, en uppskattad stor högstadieskola i Nacka rakt över stora vägen, och marginella inriktningar som man kan välja emellan, även om baslektionerna ligger lika. Jag har bett om mandat att välja själv men förstår att det inte är dumt att bolla med mamma och pappa, om inte annat för att få mina egna tankar bekräftade, och det är väl där det rätt mycket ligger just nu, och som ger mig än mer kraft att flyga på egna vingar, och så ska det ju vara. Nå. (som om jag skriver så...) Det är väl i det stora hela inte så fruktansvärt allvarligt såklart, man vet ju hur livet funkar, och lär veta mer om, men omställningarna i framtiden kanske blir enklare när man kommer på andra tankar om man har lite tankar med sig redan nu. Lagom är fest! Och jag är bäst, som jag! E

Jaha hörni, vi hamnade i Västerås igen, vår lilla utflyktskvartett med storis och peter. Vi körde äventyrsbad och de körde seniorpromenad... Och så övernattade vi i Skrapan, en 90-talspjäs från ortens glansdagar, på 5e våningen... Men vi hann med en sväng i skybar. Inte som Kaknäs dock... Men man ser ju å andra sidan mer av västerås i skrapan än i kaknäs... Nå. Sov gott på kantat under torsdagen, naturligtvis med övernattningssällskap av Emelie, för att hänga med henne och sen storis idag, där jag nu sover över... Är det sportlov så är det. Balansen fortsätter, få och ge, och jag förstår vad jag får, och vad jag ger, och vart vi ska, även om vägen får komma, längs vägen, jag är här och nu. Och jag gör det bra. Jag meddelar mig, berättar, förklarar, och jag står i mål för det. Och det verkar som att ni gör det. Tack. Det blir bra det här. Och vet ni, klippte mig idag. Kortare! Är så glad. E

Sportlov. Mars. Dagarna går så fort att det känns som om jag håller på med nån sport. Och jag sköter mig själv så mycket (och vill det...) att jag knappt syns. Pappa tror jag åkt till Mars, med den där expeditionen som landade där för några dagar sen. Men det finns inte så mycket att rapportera om från Mars, å ena sidan. Å andra sidan är mina inledande tonårsveckor sprängfyllda med upplevelser tillsammans med gänget, men det är liksom svårrapporterat. Fast, ni har ju varit 13 år själva. Ni vet. Jag har väl inte riktigt greppat hur svårt det är att stå på sidan som förälder, att å ena sidan glädjas av lycka så man svävar över hur fint barnet flyger på sina vingar, samtidigt som det river i kroppen av att inte vara med på färden på samma sätt längre. Men jag ser och hör er, allihop, och jag är er också, även om jag är på Mars just nu. Men jag var på jorden lite också, t ex på kantat häromdagen där mamma tog det fina kortet. Och jag och storis gjorde en utflykt till "hemliga berget" i nacka strand och hade picknick i ett par timmar. Jag och gänget drog till sickla och hängde runt, bara sådär, man får ju liksom byta "torg" ibland. Idag delade jag och mamma frukost pga att vi åker på utflykt onsdag, återkommer till den, och vi picknickade vidare också idag i nyckelviken, jag och tjejerna. Vi har det bra, jag har det bra, ha det bra ni också, det är ju lika bra, så har vi det bra allihop. Hej och tack från Mars, E