220216 tummen upp
Ja det är så, och det är ju bra. På det hela hursomhelst, vilket sker så obemärkt att det knappt finns nåt att skriva om som ni märkt, om ni nu är några kvar därute som undrar vad som händer i denna persons bloggvärld. Ledsen för det men det går liksom på auto på nåt sätt. På alla frågor jag får (lite skoj) så är svaret - bra, lugnt, inget nytt, det rullar på. Men det gäller ju också att ställa frågorna vid rätt tillfälle, vid rätt humör, vid ett viss läge, osv, ni får tänka till lite ;-)... Jag är så himla glad när jag får se och höra er alla, mormor, morfar, leo & co, farmor, rasmus & co, och ni alla andra, och nu när covideländet släpper så ökar frekvensen igen! Det är klart att det stora inslaget är skolan och mitt inträdande i tonåren. Det är inte lätt ska ni veta (visst fanken, det vet ni ju själva...), men jag tycker jag gör det bra, har koll på kropp och själ och har er alla och mina fina vänner att bolla eventuella önskade bollningar med, men jag lutar åt att marinera mina tankar själv först, och det är ju också ok, man kan ju gå till sakens kärna från olika håll så att säga. Men visst, när pappa och jag sätter oss i köket och äter och snackar, som vi gör ibland, då kommer det loss lite, till exempel när jag idag förhörde honom om föräldramötet, om min sportlovsresa till österrike, hur jag jobbade på friidrotten där pappa till sin glädje fick hämta mig (han tycker om att se när jag kliver ut med rosiga kinder och ett leende, och om ditt och datt). Han verkar gilla det, och eftersom jag låter munnen gå så gör jag nog det också. Jag sa att jag längtade till sommaren och värmen och kompisarna och sena kvällarna och ledighet (tar rätt mycket ansvar för skolan, bra iochförsig, men som oss alla är det skönt att vila efter ansträngning). Jag hade förslag på vad man kan göra med/för dom som stör i klassen (vänliga men tydliga saker), och idéer om hur jag svänger bättre med slalomskidor, osv. Vinkade till Sofia och katten Mymlan i Riala på webben och sov-landade i sängen på landå till slut. Det är och blir bra det här. Tack, E
