estheralmstrom

Några ytterligare dagar i livet, med tal om stunden med kompisarna, och knappt det, iallafall tal i stunden, till att prata skolval inför högstadiet med mamma och pappa ikväll på kantat dessutom kryddat med en "generalrepetition" av mitt utvecklingssamtal i skolan imorgon, ett sånt där samtal jag berättat om där jag för samtalet och fröken stöttar och mamma och pappa lyssnar, och kanske ställer nån fråga eller bara säger heja. Nåja, konstraster iallafall. Men jag hanterar dom bra, jag kryssar i vindarna som en gammal sjöbjörn, barn som jag är, fortfarande och ett tag till. Vi hade ett bra snack på kantat. Kul att sitta ner alla tre, det blir ju inte ofta, men skönt att göra så ibland. Jag har koll på läget och mamma och pappa försökte förklara och bekräfta det för mig, och det är skönt att känna att vi känner så, även om jag vet det sen innan såklart. Jag kanske inte säger så mycket alla gånger, men min blick och mitt leende säger allt, och det räcker... Igår var det också lite snack och leenden och annat, och inte bara pga att jag fångades av ett middagsbord utanför hemmet, utan också för att pappa och Sofia gladdes, och jag med, över att ha hängt 1 år på dagen. Vi åt en bit thaimat i Sickla och jag visade hur jag gjort avtryck även bokstavligen i Nacka, i Sickla och t o m utanför porten på landå, om än lite svårt att se på bilden. Esther, hjärta, 2021. Inga frågor! E

Igår träffade jag mina älskade hästar. Vad som än händer med köer och ridning och annat så är bara upplevelsen att vara där och nära dom väldigt mycket. Man kan undra varför. Kanske bara naturen kan ge svar. I vilket fall är det en dragning och ett stärkande som ingen har något emot. Annars skola och häng med tjejerna. Pappa och jag har pratat ett par gånger nu när skolan gått igång kring att vara på tårna, vara där och ha kul, med skolan, när man ändå är där liksom. Sånt snack vi haft innan men som är bra att repetera inför ny "säsong". Idag kom vi lite närmare i det snacket och lite annat gott och blandat mellan en dotter och pappa. Jag sa och förklarade lite grejer, pappa likaså, vi kände en del och fick ut en del, och vi gick därifrån med fortsatt kärlek och förståelse. Det är ju en resa, det här med livet, och att växa, och tänka, vara, känna, kunna, bli, önska, och så, och att vi som hänger ihop, hänger ihop. Nu har jag ju bara rest i 13 år men jag börjar förstå saker lite grann som ni förstår saker och det gör ju att vi kan prata med varandra på nya och flera sätt, även om de gamla sätten inte är så tokiga heller, och kan användas än idag som skön omväxling. Väder och vind, saft av fläder och bebisgrind. Tack alla. E

Och vi rullar. Skolan igång, dags att välja inför högstadiet, dags att hoppa i skorna inför andra halvlek i sexan, dags att komma i fas i vardagen, dags att bredda fokus från kompisar, lek, häng och sväng. Men det gör jag ju, även om jag påmints lite om det. Och bredda betyder inte sluta. Tvärtom. Mina vänner i vardagen betyder mycket och gör att jag funkar i allt annat, precis som ni närmast och kärast betyder. Nåja. Vi har åkt rätt mycket pulka och det verkar göra alla glada, även oss! Har också provat spelhall under globen  med ett par kompisar och det var både kul och coolt. Kände oss lite bra liksom. Hittat en bra rytm för början av året och synkar ihop mig med mamma och pappa, även om de ibland nog reflekterar ömt över min ökande självständighet. Så gott det ska bli att krama er alla snart! Er E

Så kom då dagen efter några veckors uppladdning. Den senaste veckan har bara varit transport och jag har knappt varit hemma, bara hängt med vännerna, sovit över, och ja, hängt hängt hängt. Och åkt pulka! Och jag fick en underbar dag. Tack alla inblandade och tack alla nära och kära för era fantastiska hälsningar och klappar. Jag hoppas jag fick med alla via meddelanden, och vi ska ju även ringas vid tillfälle snarast möjligt, vi som inte hann med att pratas idag. Är så tacksam, och var barnsligt glad över min dag, och det är bra det, att det sitter kvar... Och oj va innehållsrik dagen blev. "Väcktes" med sång på kantat och fick en mysig start med mamma och micke. Sen kom tjejerna och mamma bjöd oss på lunch på forum innan vi drog till trampolinstället i gustavsberg där pappa bjöd upp oss till den dansen. Sen drog jag och Jinda till hästarna och Tuva och Emelie smällde i sig en glass på Biltema och åkte hem. Väl hemma på landå mötte pappa upp och då jag sovit på kantat och hos kompisar så kändes det som evigheter sen, för honom iallafall. Han var också väldigt nervös för hur jag skulle känna för rummet, som gjorts om lite enligt god landåtradition, och trots extra stöd från Sofia. Jag har ju av nån anledning fått en allt mer utvecklad smak med åren och de önskemål jag yppat tog pappa på högsta allvar, även om sliding closet och heltäckningsmatta får vänta lite... Men de sista grälla färgerna skulle ut, och en station för att sätta färg (ännu mer än vad jag har), på mig själv, fick gärna finnas. Nåja. Jag blev mycket nöjd och pappa tårades lite av lättnad och lycka och jag kramade om honom och sa såja såja... Jag skojade (med lite allvar...) och sa att det bästa i rummet var att jag nu kan ladda telefonen från sängen (dvs fortsätta fäppla med den...) pga en närliggande elkontakt... Vi åt hamburgare med favoritpommes. Hade det inte varit regn och snörusk, och sent pga stallet, så hade vi unnat oss nåt ute, men det ligger till en annan gång. Inviger rummet inatt som 13-åring. Jag sa också att jag inte kommer vilja sluta sova i storsängen ibland och det gjorde pappa glad då det är mysigt att säga gonatt i samma rum ibland. Sen sa han att bara för att man fyller 13 år så behöver man inte känna sig så stor, och man är ju faktiskt bara ett barn väldigt länge till, ja egentligen hela livet eller hur. Vet ju detta men det var skönt att höra att jag bara ska fortsätta vara, leka och drömma, göra och tänka bra, inte känna mig äldre än nödvändigt, och jag visade pappa att det kändes bra. Tack för att ni ständigt kantar min väg med ballonger och kärlek, jag känner mig så himla glad och stark genom det. Tack. Kram. E