estheralmstrom

Så kom då dagen efter några veckors uppladdning. Den senaste veckan har bara varit transport och jag har knappt varit hemma, bara hängt med vännerna, sovit över, och ja, hängt hängt hängt. Och åkt pulka! Och jag fick en underbar dag. Tack alla inblandade och tack alla nära och kära för era fantastiska hälsningar och klappar. Jag hoppas jag fick med alla via meddelanden, och vi ska ju även ringas vid tillfälle snarast möjligt, vi som inte hann med att pratas idag. Är så tacksam, och var barnsligt glad över min dag, och det är bra det, att det sitter kvar... Och oj va innehållsrik dagen blev. "Väcktes" med sång på kantat och fick en mysig start med mamma och micke. Sen kom tjejerna och mamma bjöd oss på lunch på forum innan vi drog till trampolinstället i gustavsberg där pappa bjöd upp oss till den dansen. Sen drog jag och Jinda till hästarna och Tuva och Emelie smällde i sig en glass på Biltema och åkte hem. Väl hemma på landå mötte pappa upp och då jag sovit på kantat och hos kompisar så kändes det som evigheter sen, för honom iallafall. Han var också väldigt nervös för hur jag skulle känna för rummet, som gjorts om lite enligt god landåtradition, och trots extra stöd från Sofia. Jag har ju av nån anledning fått en allt mer utvecklad smak med åren och de önskemål jag yppat tog pappa på högsta allvar, även om sliding closet och heltäckningsmatta får vänta lite... Men de sista grälla färgerna skulle ut, och en station för att sätta färg (ännu mer än vad jag har), på mig själv, fick gärna finnas. Nåja. Jag blev mycket nöjd och pappa tårades lite av lättnad och lycka och jag kramade om honom och sa såja såja... Jag skojade (med lite allvar...) och sa att det bästa i rummet var att jag nu kan ladda telefonen från sängen (dvs fortsätta fäppla med den...) pga en närliggande elkontakt... Vi åt hamburgare med favoritpommes. Hade det inte varit regn och snörusk, och sent pga stallet, så hade vi unnat oss nåt ute, men det ligger till en annan gång. Inviger rummet inatt som 13-åring. Jag sa också att jag inte kommer vilja sluta sova i storsängen ibland och det gjorde pappa glad då det är mysigt att säga gonatt i samma rum ibland. Sen sa han att bara för att man fyller 13 år så behöver man inte känna sig så stor, och man är ju faktiskt bara ett barn väldigt länge till, ja egentligen hela livet eller hur. Vet ju detta men det var skönt att höra att jag bara ska fortsätta vara, leka och drömma, göra och tänka bra, inte känna mig äldre än nödvändigt, och jag visade pappa att det kändes bra. Tack för att ni ständigt kantar min väg med ballonger och kärlek, jag känner mig så himla glad och stark genom det. Tack. Kram. E