estheralmstrom

Ja, att jag har hängt med mina kompisar under veckan är ju inget konstigt. T ex storis förstås, och Emelie, som jag fick ett ryck med och gjorde årets pepparkakshus! Kreativiteten flödade, och vi tittade inte på mobilen på en timme minst!... Vi plockade traditionellt ner förra årets hus och placerade mitt och även Emelies som ville låta sitt stå hos oss. Tack för äran. Dagarna mot jul gick, förväntningarna steg, ja men så är det ju trots allt, jag är ju ett barn (tack och lov, hörde jag det?...) och klapparna spelar sin roll, om så en liten godisbit, det är överraskningen som är grejen. Tack alla igen för det! Julafton hos mormor och morfar på ett nytt slags sätt men med gamla fina gänget. Vi hängde ute i trädgården, en vacker trädgård där en bild från den dagen påminde pappa om ett tillfälle för 12,5 år sedan ca, ja ni ser ju själva… På juldagen kom pappa hem från Sofias stuga där han är kattvakt till Mymlan och så kunde vi fira lite tillsammans. Hade en fin egen stund med mina klappar och lite snack, det blir ju inte så ofta numera om vi inte bestämmer oss, och det är alltid lika skönt när vi bestämmer det faktiskt. Det finns ju saker att prata om, t ex att hålla kontakten under dagarna och liksom stämma av, säga hej, och samtidigt bara stilla tid att låta passera, inte dumt det heller. Sen kom farmor en snabbis och vi hade en liten fin coronaklappstund. Sen kom minsann även peter med grannhunden buddy som fick se sig omkring på landå, och soptunnan var nog bäst… De gick en promenad och jag och Emelie åkte pulka! Vårat häng fortsatte idag och vi hamnade i sofias stuga med mymlan. Skönt att bara vara och ta det lugnt, även om vi lekte kurragömma med mymlan en stund i gråvädret. Hon fintade oss på riktigt! Kvällen blev mjuk och skön och mymlan hängde till och från med oss, och vid våra fötter under natten. Vi pratade om att vi kanske skulle ändra ramsan jag och tjejerna kör ibland – vad gör det om 100 år när allting gått så snett, till rätt, och det hängde jag och Emelie faktiskt med på, blir ju roligare då, mer ljust och glatt liksom! Sent på kvällen tog vi en frisk promenad i blåsten, i pannlampor, och sken upp runtomkring. Som vanligt alltså, bara med lite extraljus på oss. Det är mycket nu med många intryck. Tack för att ni finns intill mig på alla sätt, och som gatlyktor liksom, på den väg jag tar mig fram på, och behöver och vill göra, för att fortsätta rätt. E

 

Ja så sydde jag ihop skolan för året. Är nöjd och glad med mig själv i skolan, det verkar jag också sända ut. Förstår vad allt handlar om, hur det hänger ihop med nu och sen. Trivs så bra med mina kompisar där och det gör att skolan blir en förlängd "lek" med dom. Jag mår bra, och då blir det bra, och kul! Tänk att lilla jag har med stormaktstiden att göra till exempel, eftersom pappa är från Finspång där de gjorde kanonerna till Gustaf II Adolf... Så kan man också tänka! Vi slutade i torsdags och sen firade vi starten på jullovet jag och tjejerna med Max-lunch i Sjöstan. Kvällen innan satte vi det sista preppet inför julen tillsammans med Sofia. Vi har tillsammans fortfarande inte hunnit och kunnat bekanta oss med kantat och risbyle men det kommer såklart. Under tiden ska ni veta att vi funkar fint! I min allt mer självständiga tillvaro under mammas och pappas vingar så har det blivit ett par övernattningar samt ett eget häng på landå med Emelie i fredags när pappa var på digital julfest ett par timmar och lekte rimstuga. Men det gick såklart bra, vi hade kontakt och det fanns mat i kylen. I lördags coronaträffade först farmor och gänget hos farmot där vi hade en härlig stund ute. Farmor fyllde i torsdags och tänkte vi kunde fika och surra. Var mysigt att ta ifatt och se gänget. Vi coronaträffade också beata med familj pga davids 50-årsdag. När jag och beata dansade fram en fråga om övernattning fanns det bara ett svar och vi bäddade upp på landå. Till "mina" älskade hästar på söndagen och sen häng med tjejerna ända in på kvällskvisten som ett ytterligare bevis på att jag går för egen maskin allt mer. Men, tack o lov, jag är fortfarande också som en liten kanin, som bolle, och det är skönt känner jag. E

Med en rasande fart och fokus går jag med sedvanligt lugn och grundläggande glädje igenom dessa dagar fram till skolslut och helger. Jag förstår såklart fortfarande, det vet ni sen länge, hur coronan påverkar oss, hur omvärlden påverkar och påverkat, från vita huset till våra egna hus, att vi inte kan träffas för att stilla saknaden, jag kläcker ibland såna tankar och frågor, ville t o m häromdagen dubbelkolla varför inte pappa åker till jobbet. Även om jag har bra inre balans så är det bra att säkerställa saker jag inte har full koll på, för att fortsätta hålla balansen. Konstigt är det, att mamma jobbar hårt i vården och känner sig sliten och pappa känner sig onyttig och utanför och blir sliten av det istället. Tur att jag finns! Vi klädde vår gran på kantat häromdagen och det var en fin och rolig stund. Det kan bli samma sak på landå på onsdag, för ikväll sover jag hos Jinda, bara för att, och för att vi har lite sovmorgon i skolan. Och vet ni! Vi fick våra första betyg häromdagen och jag har näst högsta betyg i princip allt! Har både bredd och begåvning, samt och framförallt, kul och kärlek! Tack! Tänker mycket på er. E

Det är lagom just nu, som så ofta det faktiskt är, har en förmåga att hålla läget där, i snitt, med högt och lågt i den tillvaro jag och vi alla passerar här och där. Det kan vara lägen där man känner sig trumpen (...) eller lägen av lättja, vettja! Inget större att rapportera igen men visst knyts banden om möjligt bara starkare emellan mig och tjejerna, även om jag förstår (och vill) ändå att kantat och  landå är med på noterna, mina alltså. Men jag fattar att jag inte är själv i detta, livet liksom, man har ju sin fläkt av släkt som indirekt och direkt påverkar läget. Och det är ju inte dumt alls att ha som kompass, stöd, råd, ljus, tanke, och carte blance, det vill säga, ett slags frikort att göra det jag på rätt sätt känns rätt. (Nu tror jag spökskrivarens rastlöshet tog över lite, men visst, jag kan nog hålla med en del...). De senaste dagarna har gått i samma hjulsnurr och bra är nog det så vi tar oss fram till helgerna på rätt sätt. Förra helgen hängde jag gott med mina bonusar L och A, tog ett fint foto som ni kan se privat, och vi tar oss fram tillsammans när vi ses med glädjen att just ses, ihop med våra respektive resor ställt mot de utmaningar och möjligheter vi ställs inför, som vi alla som barn ställdes inför, högt som annat. Och det verkar ju gå rätt ok, bara man drar på, lite lagom, kring och om, liksom. I helgen har vi hängt på landå, eller ja, jag har varit ute och flängt, t o m ikväll sover jag hos emelie om än koll på läxorna. Jag tar och får den friheten, jag tar ansvar, jag är här, kan, far, rar. Hann iallafall äta lite landåmiddag igår med pappa och med gott besök av Sofia där vi fick lite skönt surr och skoj ihop, med en härlig "förfest" hos rasmus på hans gård, med kristina, anders och bästa grannar, där vi glöggade, skrattade och fotbollade, iallafall jag rasmus och milo... Och som pricken över i´et, vi tvättade mina gympaskor! Inget kan stoppa mig nu, heller! Tack för er. E