estheralmstrom

Ja det är mycket att vara glad åt också. Att man möts över huvud taget, att man kan mötas i varandras leenden och ögon, som jag äntligen fick göra med mormor och morfar igår på uteplatsen på kantat. En välbehövlig stund där vi fick ta ifatt på ett fint sätt. Och sen all lek förstås, denna lek som spinner i överljudsfart nuförtiden. Jag behöver nästan hjälp med att komma ner på jorden, hem och skola och sånt, men det funkar. Efter skolan hade Emelie ett litet after school med de närmsta för hon fyllde år. Jag och tjejerna gav henne lite små fina grejer och så gav jag henne min basketkorg och lilla boll och hon blev så glad. Efter att jag och tuva samlat alla sniglar på tomten och bjudit dom på konferens med måltidspaket och firmafest, tog jag det lugnt hemma och väntade in pappa från jobbet som kom hem något senare men inte sent. Vi tog ifatt, pratade skola och lek, hur kul och viktigt det är att ha kul, och det som är bra att tänka på däremellan. Somnade riktigt himla skönt trött. E

Ja jag leker och leker och leker och leker, och så sover jag över eller har gäster... Kristiflygarhelgen flög fram i skateparken, i jarlabergsparken, på forum och var jag nu var. Hann med att ha beata en natt på landå, sen sov jag hos storis, sen sov jag hos beata, och inatt sover emelie på landå, hej o hå! Det blir lite hit och dit med landå och kantat såna här dagar, men vi har det under kontroll, och jag själv, ansvar och sånt. Ikväll ringde jag pappa och undrade över ugnen, jag och emelie skulle göra marshmellowprydd chokladkaka. Med försiktighet gjorde vi den godaste chokladkaka jag ätit. Jag är på g. E

Jag tjatade verkligen ännu hårdare än normalt på att pappa skulle väcka mig 0630, som han alltid försöker göra, på min önskan. Idag körde han hårt och sa MORRON BLOMMA, drog upp fönster och tv. Jag kastade mig under täcket i ren protest... Men kom upp kvickt för jag visste det låg två korv med bröd i potten...Annars en normal dag i skolan och en nästan numera normal kväll i skateparken på nacka ip där jag och tjejerna kör på allt oftare. Sprang på mamma på väg dit. Blir ingen större resa i sommar men kanske en resa i och på ett nytt intresse istället. Fixade även en sista genomgång av provet på Norden med Tuva på facetime. Vi har koll och jag har även koll på Europa, sitter av egen vilja och pluggar alla länder. Pappa sitter generad på sängkanten och hinner inte med... Nåja, jag står upp, jag svävar fram, jag tar min skateboard backen, ner ner ner nerför backen ner... E

Dagarna går, lite bubbla såklart av alla skäl, men jag och tjejerna gör vårt bästa att sticka hål på den, och samtidigt sväva runt i den, som om vi levde i en såpbubbla, och då blir det ju så mycket roligare. Och när pappa funderar på om jag fastnat lite för mycket i paddandet så är jag ute och klättrar i berg med rosenröda kinder och stort leende (vi möttes en gång när han kom tillbaka från löprundan i nyckelviken t ex), eller kör skateboard eller kick-bike på skolgården eller nån annanstans. Och skolan. När pappa funderar på om jag pluggar för stunden eller har en tanke om att fatta hela bilden, vilket vi pratat om, typ bättre att begripa vad Förenta Nationerna gör än hur det stavas, om man nu måste välja, vad barriärrevet gör mer än var det finns, varför i hela friden man gör ett diagram, nåt som farfar älskade att rita upp, osv, så ber jag pappa köra vår favoritserie om den spännande geografen på ur.se, denna gång igen om Norden, som vi nu läser fokuserat om, och då ville jag påminna mig och skaffa mig en bredare bild, en bättre helhet i bästa fall. Alltså, jag är på banan, i bubblan. Inget annat kunde man väl tro, men kul ändå att konstatera. I helgen som var var det tänkt att äntligen träffa mormor och morfar igen, med lite distans såklart, vi måste fortfarande vara försiktiga, om vi barn t ex bär på coronalössen eller så, men nog fanken ses vi snart, och det är ju faktiskt lite kul med skype, facetime och sånt, sitter allt mer med kompisarna och har "videokonferens" eftersom man måste vara hemma lite iallafall... Nu ringde jag precis pappa och frågade om det var okej med en stund på skateparken på nacka ip, och det är klart det var. Sen tillbaka till badkaret jag fick i födelsedagspresent. Och vet ni vad inte pappa sett innan, det är ju en stor blomma som mönster på kar´t! Såklart! E e me´! E

En normal dag, förhållandevis, med farfar svävande ovanför mig, men han vill ju mitt bästa så jag kör på, det vill han ju, och det känns bra. Körde lite skate med tjejerna på nacka ip, vårt nya häng, men vi är ett fint gäng. Hem och fin kväll, ville köra tidigt gonatt, behöver sova. Nytt inslag, men bra, så vi säger gonatt! E

I torsdags förmiddag fick farfar resa vidare ut på det oändliga havet. Havet som han tyckte så mycket om. Han tog en längre match med rederiet men så kom de till slut överens och han lättade ankar. Jag har varit beredd på resan, smsat på slutet och förstått att han sett och blivit glad, pratat mycket med pappa och mamma och mamma blev den som berättade eftersom vi var först i kontakt. Jag tog det behärskat men visst blev jag ledsen, och visst saknar jag honom. Jag målar upp bilder och tankar som hjälper mig. Vinkar till himlen och sådär. Han är ju nånstans, framförallt i mitt huvud, och där kommer han ju vara med för gott bland annat. Vi försökte göra en bra helg för att balansera allting och vi fick till det med storis och peter i nyköping lördag till söndag, liksom oxelösund förra året. Bilderna får tala för sig själva. I övrigt så sov jag hos beata fredag till lördag efter snillrik planering mellan oss två. Pappas Sofia kom på besök och vi åt en trevlig middag ihop, men sen satte vi planen i rullning... Tidigare hade pappa roddat en symbolisk skål på uteplatsen, för att liksom vinka till farfars skepp som gav sig iväg därnere på Saltsjön. Lördag var sista dansen för våren och det var skönt att släppa loss. Föräldrar fick vara med lite och klart att pappa skulle upp med ett par andra, men det kändes faktiskt helt ok, faktiskt lite kul. Sen blåste vi till Nyköping som sagt. Nu är det söndag eftermiddag, jag har fått ta ifatt med Emelie, fixat lite läxa, messat läget med pappa, och jag för min skuta vidare på mitt hav med tryck i seglen. Tack för allt farfar. Till havs! E

Ibland går dagarna rasande fort, fast var och en av dom, nästan varje timme, går väldigt långsamt. Det är konstigt det där, hur man upplever tid. Men jag förstår också, när man stannar upp, eller behöver stanna upp, så vet jag ju själv att det går långsammare. Hursomhelst så har dagarna ramlat på, men visst är det speciellt med farfar som är så sjuk, och som kommer resa vidare. Jag har haft kontakt och fått kontakt tillbaka och det känns skönt.Tänker på honom, allt vi gjort, allt jag fått i tid och upplevelser, önskar det bästa, och försöker förstå det stora hela, och jag gör det rätt bra faktiskt, det märker pappa när jag försöker förklara. Under tiden tar jag mig fram och an saker i min vardag som vanligt. Skola, basket, och alla dessa vänner, all denna lek i överljudsfart, och dessa övernattningar, och det är ju egentligen alldeles underbart. Ikväll sover vi tillsammans på landå pappa och jag och det var rätt längesen. När han var på väg från farfar ringde jag honom och sa en sån grej som känns så rätt, och som gjorde pappa så glad. Rätt mysigt med landåkväll, vi har saknat det. Tog mig en melonstund i mitt rum. Nu är det grönt ljus för våren, värmen, vänner, från vida vidder till väsby, och att resa vidare, på varje vacker väg vi varsamt vandrar. E