estheralmstrom

Dagarna går, lite bubbla såklart av alla skäl, men jag och tjejerna gör vårt bästa att sticka hål på den, och samtidigt sväva runt i den, som om vi levde i en såpbubbla, och då blir det ju så mycket roligare. Och när pappa funderar på om jag fastnat lite för mycket i paddandet så är jag ute och klättrar i berg med rosenröda kinder och stort leende (vi möttes en gång när han kom tillbaka från löprundan i nyckelviken t ex), eller kör skateboard eller kick-bike på skolgården eller nån annanstans. Och skolan. När pappa funderar på om jag pluggar för stunden eller har en tanke om att fatta hela bilden, vilket vi pratat om, typ bättre att begripa vad Förenta Nationerna gör än hur det stavas, om man nu måste välja, vad barriärrevet gör mer än var det finns, varför i hela friden man gör ett diagram, nåt som farfar älskade att rita upp, osv, så ber jag pappa köra vår favoritserie om den spännande geografen på ur.se, denna gång igen om Norden, som vi nu läser fokuserat om, och då ville jag påminna mig och skaffa mig en bredare bild, en bättre helhet i bästa fall. Alltså, jag är på banan, i bubblan. Inget annat kunde man väl tro, men kul ändå att konstatera. I helgen som var var det tänkt att äntligen träffa mormor och morfar igen, med lite distans såklart, vi måste fortfarande vara försiktiga, om vi barn t ex bär på coronalössen eller så, men nog fanken ses vi snart, och det är ju faktiskt lite kul med skype, facetime och sånt, sitter allt mer med kompisarna och har "videokonferens" eftersom man måste vara hemma lite iallafall... Nu ringde jag precis pappa och frågade om det var okej med en stund på skateparken på nacka ip, och det är klart det var. Sen tillbaka till badkaret jag fick i födelsedagspresent. Och vet ni vad inte pappa sett innan, det är ju en stor blomma som mönster på kar´t! Såklart! E e me´! E