Ja, att jag har hängt med mina kompisar under veckan är ju inget konstigt. T ex storis förstås, och Emelie, som jag fick ett ryck med och gjorde årets pepparkakshus! Kreativiteten flödade, och vi tittade inte på mobilen på en timme minst!... Vi plockade traditionellt ner förra årets hus och placerade mitt och även Emelies som ville låta sitt stå hos oss. Tack för äran. Dagarna mot jul gick, förväntningarna steg, ja men så är det ju trots allt, jag är ju ett barn (tack och lov, hörde jag det?...) och klapparna spelar sin roll, om så en liten godisbit, det är överraskningen som är grejen. Tack alla igen för det! Julafton hos mormor och morfar på ett nytt slags sätt men med gamla fina gänget. Vi hängde ute i trädgården, en vacker trädgård där en bild från den dagen påminde pappa om ett tillfälle för 12,5 år sedan ca, ja ni ser ju själva… På juldagen kom pappa hem från Sofias stuga där han är kattvakt till Mymlan och så kunde vi fira lite tillsammans. Hade en fin egen stund med mina klappar och lite snack, det blir ju inte så ofta numera om vi inte bestämmer oss, och det är alltid lika skönt när vi bestämmer det faktiskt. Det finns ju saker att prata om, t ex att hålla kontakten under dagarna och liksom stämma av, säga hej, och samtidigt bara stilla tid att låta passera, inte dumt det heller. Sen kom farmor en snabbis och vi hade en liten fin coronaklappstund. Sen kom minsann även peter med grannhunden buddy som fick se sig omkring på landå, och soptunnan var nog bäst… De gick en promenad och jag och Emelie åkte pulka! Vårat häng fortsatte idag och vi hamnade i sofias stuga med mymlan. Skönt att bara vara och ta det lugnt, även om vi lekte kurragömma med mymlan en stund i gråvädret. Hon fintade oss på riktigt! Kvällen blev mjuk och skön och mymlan hängde till och från med oss, och vid våra fötter under natten. Vi pratade om att vi kanske skulle ändra ramsan jag och tjejerna kör ibland – vad gör det om 100 år när allting gått så snett, till rätt, och det hängde jag och Emelie faktiskt med på, blir ju roligare då, mer ljust och glatt liksom! Sent på kvällen tog vi en frisk promenad i blåsten, i pannlampor, och sken upp runtomkring. Som vanligt alltså, bara med lite extraljus på oss. Det är mycket nu med många intryck. Tack för att ni finns intill mig på alla sätt, och som gatlyktor liksom, på den väg jag tar mig fram på, och behöver och vill göra, för att fortsätta rätt. E
