210126 nu och sen och ihop

Några ytterligare dagar i livet, med tal om stunden med kompisarna, och knappt det, iallafall tal i stunden, till att prata skolval inför högstadiet med mamma och pappa ikväll på kantat dessutom kryddat med en "generalrepetition" av mitt utvecklingssamtal i skolan imorgon, ett sånt där samtal jag berättat om där jag för samtalet och fröken stöttar och mamma och pappa lyssnar, och kanske ställer nån fråga eller bara säger heja. Nåja, konstraster iallafall. Men jag hanterar dom bra, jag kryssar i vindarna som en gammal sjöbjörn, barn som jag är, fortfarande och ett tag till. Vi hade ett bra snack på kantat. Kul att sitta ner alla tre, det blir ju inte ofta, men skönt att göra så ibland. Jag har koll på läget och mamma och pappa försökte förklara och bekräfta det för mig, och det är skönt att känna att vi känner så, även om jag vet det sen innan såklart. Jag kanske inte säger så mycket alla gånger, men min blick och mitt leende säger allt, och det räcker... Igår var det också lite snack och leenden och annat, och inte bara pga att jag fångades av ett middagsbord utanför hemmet, utan också för att pappa och Sofia gladdes, och jag med, över att ha hängt 1 år på dagen. Vi åt en bit thaimat i Sickla och jag visade hur jag gjort avtryck även bokstavligen i Nacka, i Sickla och t o m utanför porten på landå, om än lite svårt att se på bilden. Esther, hjärta, 2021. Inga frågor! E
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0