estheralmstrom

Igår fick vi äntligen samlas för att prata om farfar, prata till farfar, minnas farfar, känna farfar. Jag sa spontant när vi gjorde oss iordning att det kändes väldigt bra att få ses och minnas och vara tillsammans en stund, på riktigt liksom. Har saknat rasmus, farmor, kristina och anders, i dessa konstiga tider. Vi fick en fin stund i minneslunden på nacka kyrka. Jag och pappa mötte farmor lite innan vi skulle ses så vi kunde fixa till en plats i minneslunden där vi alla sen kunde sitta och ha det fint. Till och med solen tittade fram när vi var samlade och började prata med och om farfar, och en koltrast tittade förbi, kanske samma "koltrast" som tittade förbi kvällen innan och satte sig intill när kristina var och kollade läget, vem vet... Pappa sa några ord, läste en egen text och talsjöng sången till havs som hade med hans text att göra, och förklarade för mig och rasmus dom ord och tankar som kunde förklaras mer. Kristina läste en fin dikt som hade med samma tema om sjöman, resor och hav att göra, och farmor läste en vacker dikt, och berättade lite om deras och pappas historia. Vi hade en fin stämning och det kändes lite som "förr", även om farfar var med på ett annat sätt liksom. Jag har tänkt och känt igenom detta, pratat med pappa, och andra, och gör mitt bästa för att förstå. Jag gör det bra. Vi tar oss vidare, med varandra, på samma och nya sätt, ut på haven, med vind i seglen. Vad gäller idag torsdag så var det en återhämtningsdag, men ändå bra med rensning och röjning i mitt rum på kantat, och en stilla lugn landåkväll inför helgen som förhoppningsvis ger lite bad igen. Till havs! E