101125 ned som en pannkaka, upp som en sol

Det började kasst. Blåst och elände på väg hem från dagis, även om jag fick ett ryck och åkte pulka helt själv på gårdsbacken två gånger, innan vi gick in. Då blev jag en gråtande bebis lite, men jag märkte att det hade vi inte tid med, för det kom hem en massa mat och den var pappa tvungen att jobba med. Jag blev tre igen och njöt av min stora skål med grönsaker. Sen prata pappa om mat, men det var ointressant, det blev en kiwi. Sen provade pappa ris och kyckling igen, även nu ointressant, men när jag såg besvikelsen i pappas ögon så visade jag prov på förståelse och smakade ett par tuggor. Men det var starkt sa jag, och då är det ok, bara man försöker. Så det blev mer grönsaker och två mandariner och lite nallepuhbok. Sen blev jag så pigg att vi sprang runt, gömde mig hundra gånger bakom kläderna på toa, brottades, ramlades, klängde på pappas ben som en silkesapa och ramlade ner varenda gång i soffan, det var hysteriskt roligt, lekte du kan inte ta mig, hoppade i sängen, gömde mig i sängen, lekte hund, lekte katt, lekte prinsessa med diademet, som jag satte upp och ner på pappa. Ja ni, en tokrolig kväll. När jag la mig sa jag att vi skulle köpa godis... Framförhållning är a och o, eller hur :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0