estheralmstrom

Var så stolt idag. Skrattade så jag höll för munnen när jag berättade för pappa att jag hade börjat tycka så mycket om att cykla. Pappa misstänkte vad det var, men han hade inte sett det än, för jag hojtade bara bakom honom häromdagen, MEN, jag kan stå upp och cykla i uppförsbacke! Så roligt att jag skrattar på mig! Cykling har blivit ännu roligare! Jag cyklade till tempo och säger att nu kan vi cykla mer tillsammans, dock sprang pappa bredvid idag… (kommer ni ihåg när jag började, med stödhjulen) Hemma visade det sig att tjejerna var ute en sväng, men farfar var också på uteplatsen. Han hade fixat hemma, pappa har ju råkat klippa lite fel i buskarna, så det behövdes lite hjälp… Farfar fick en kram, men tjejerna lockade. Hursom, vi åt och myste med fredagsgodis, och hade oss ett långt gymnastikpass i stora sängen och vi skrattade och hade det bra. Fick lite napplängtan men jag är förvånansvärt ok med det och när vi myste i soffan och gick till sängs så har jag liksom glömt bort. Underbart är inte bara kort. E