estheralmstrom

 

Dåså, tisdagen kom och vi packade silverpilen och drog till Åmål, via Alvik förstås där farmor väntade med sig och sitt. Blåste, ja blåste, E18 västerut och det gick kanon, som i våra gamla goda tider, och andras, och silverpilen opeln astra kände sig som en fårhund på en hed. Det var bar å åk. I Åmål väntade bästa varmaste välkomnandet och vi fick ett härligt dygn med Christina och Kenneth som bjöd på gästfrihet och sig själva. Vi hjälpte till, vi blev omhändertagna, vi tog ifatt, det var mysigt. Jag, farmor och pappa sov på ett B&B i hamnen och hade en fin natt och morgon, med frukost på en stor balkong. Efter en fin förmiddag hos C och K igen med en lyxig omelett som bränsle så drog vi till Finspång. Glass i Pålsboda längs riksväg 51 och bad i Bönern, pappas barndoms sjö när vi kom fram. Vi simmade över till hopptornssidan (det är så man gör...) och vi klippte våra höjder, så kul, jag hoppade från femman! Träffade sedan Marju och Dennis på kvällen som betytt och betyder så mycket som jag förstår, för en bit mat. Och tror ni inte att vi hamnade på pappas gamla brottningslokal på väg dit, och han kunde inte hålla sig i slutet av den träning som höll på att avslutas där. Men jag skämdes inte för mycket och förstod lite mer om honom efter vi gick. Och de som var där verkade faktiskt tycka att det var kul att han kom, var med lite och tackade för möjligheten. Så lite skämmigt först, men sen en ännu större bild och förståelse av vem pappa är och har varit, vad gäller brottningen. Vi sov på https://www.finspangsslott.se/hotell/ som farmor har fastnat för sedan länge, och äntligen blev det dags. Till saken hör förstås att slottet ägs av den gamla industri som farfar jobbade för i många år, och som fungerar som huvudkontor, men med flyglar som används som hotell etc. Och vi sov väldigt skönt, när vi sov. Lite ovanligt var det ju... Idag blåste vi runt i Finspång en sväng och tittade på var Almströms bodde förr (där vi träffade den familjen som flyttade dit i september), ett par skolor, badplats, fotbollsplats, via finfika med Marju, till nåt ställe där farmor fixat sång och musik som hette Lugnet (bra ord...), förbi golfbanan, och så hem till kära Nacka. En roadtrip som heter duga, men nånstans, på något sätt, lite mer till mitt rotsystem, bland alla rötter. För att avgifta mig lite från allt på ett bra sätt förstås, så fanns storis till hands. Så härligt att ses, och att t ex cykla själva till Långsjön för ett kvällsdopp, mitt "Bönern", som jag kommer visa mina nära och kära om typ 40 år... What goes around, comes around. Men jag är här och nu. Bäst så. E