estheralmstrom

 

Ikväll åkte vi till farfar för köttbullemiddag. Hade en uppgift om att intervjua någon äldre om vad de åt till frukost när de var i min ålder och träna på att ställa följdfrågor. Farfar var ju perfekt tänkte vi, han var 11 år när andra världskriget slutade, och under kriget så rådde ju lite andra villkor. Farfar tyckte också det var roligt att hjälpa till, och att tänka tillbaka lite grann på den tiden. Tyckte farfar verkade extra glad ikväll, och det gjorde också mig glad. Men vad hände när han var liten? Jag frågade, han svarade, jag frågade igen om saker jag inte förstod, och så bollade vi samtalet, precis som i en riktig intervju. Jag var som en liten journalist där jag satt. Det var ransonering, ett ord vi redde ut. Det släpptes ut vitt bröd över ockuperade länder så det var dyrt med vitt bröd. Ofta åt de paltbröd, eller blodbröd som det kan heta, som man köpte i köttaffären, som var kupongfritt. Man blandade ut smör med margarin, eller t o m använde stelnat flott som smör, efter att ha stekt extra saltat fläsk som kom från USA till Sverige för att det var ont om det. Ont om ägg, frukt, grönsaker. De fick fiskleverolja i skolan pga vitaminbrist. Gjorde filbunke av grädden från opastöriserad mjölk. Det gjorde att farfar än idag har svårt för filmjölk och yoghurt. Vildkanin kunde man få tag på rätt bra, och sill och potatis. Osv. Blev lite att sammanställa hemma vid köksbordet som nykläckt journalist, men jag och pappa pratade ihop oss och jag skrev igenom intervjun på mitt sätt med lite stöd, så jag gjorde uppgiften och även fick med mig en lite större bild av vad vi faktiskt pratat om, och med vem. Det blev liksom mer än en läxa förstod jag. Sen somnade jag så fort jag hamnade i sängen... E