estheralmstrom

Pappa ringde vid halv fem och undrade lite hur det stod till. Jag var i mitt esse och lekte ute med tuva och skrattade och levde som bara jag kan. Trots regn och rusk, men som om jag bryr mig om det... Vi kunde inte låta bli att leka även efter maten. Pappa och jag fick dock en skön middagsstund där jag hjälpte en smula, och även efter där vi hade koll på varandra, vid sidan om att jag tog 50 minuter på mig att komma till mys från att jag klev in till att jag duschat klart och var redo för lite nedvarvning. Jag bubblade av prat och var extra glad och sprallig av nån anledning. Avrundade med armhävningar och situps. Har fått sån stark känsla för träning. Och det är ok, lite lagom sådär. Pratade om magrutor och att man kunde skymta ett par. Pappa sa att det var fint, och att lagom är bäst just nu, och att det inte är fel att fortsätta träna magrutorna i hjärnan också, precis som jag gör. Han har sina tokiga liknelser. Och jag har det bra. E