estheralmstrom

Pappa hittade en liten liten, ja väldigt liten, fästing nära skinkan när vi bytte om. Jag var så trött att jag var så långt ifrån på humör att pappa skulle ta bort den, som möjligt... Men då åkte ben och rumpa upp i luften i ett bestämt huj, efter att jag segrat i gråtandes resonemangsförhandlingar, och väck kom den. Den dog och försvann i vimlet, och det grät jag också över förstås, för jag ville ju titta på den. Annars hade vi det mysigt och lugnt, men molnen hängde över mig ikväll och det var skönt att komma till ro tillslut. One of those days, när en del inte var kul, men annat var ju, så helt fel var det inte, sån är ju jag! Goddag!