estheralmstrom

Inget händer, och allting. Pappa frågar om dagarna vad som händer och jag har inget att berätta som oftast, men oj vad det händer, och ikväll blev jag faktiskt lite sådär bubblig tillbaka som jag så här i efterhand förstår saknas, men jag har ju så mycket att stå i, och tänka på, så är det ju. Men igen, jag har nog fått en tanke om att jag inte är själv här i livet, att jag tillhör ett gäng, först mamma och pappa och så ni, som jag nog gör rätt i att berätta då och då för om vad som är på g, och vad jag kan säga om vad jag tänker. Midsommar på kantat efter att gått in genom den porten via landå, så jag står i och står på. Sen fick vi glädjen att träffa Anders, Karin och Leo och fira allt fint de har att fira, tillsammans med mormor och morfar. Sen firade jag och Jinda själva på Grönan hela dagen och skrek oss hesa av lycklig skräck. Vi landade själva på landå när pappa hämtat oss. Det har också varit mysigt att hänga med Aline och Leonora, och Stella förstås som också sov över, där vi lagade tacos alldeles själva, och så häng med Beata idag där det nog fortsätter med bad imorrn. Ja just det, har också fått länk till film från avslutningsdansen, se här: 

https://youtu.be/r_4APiuni0M . Som sagt, jag kan uttrycka att inget händer, men livet och lovet innehåller både det ena och det andra. Ska försöka hålla er lite mer uppdaterade. Tack och kram, E

 

Dessa dagar och veckor är det svårt att få tag i mig... Ännu mer... Men några är ni, ja egentligen alla, men flyktigt. Men sådant är livet för en 13-åring i planerandet, flyktigt. Framförhållning finns inte. Närvaro finns där den finns, och där jag är, det är helt klart. Möten och människor. Från skolavslutning till att fira Anders och Karin, till mormor och morfar, via farmor och company. Och allt däremellan, t ex alla hundratals miljoner timmar med mina kompisar efter det . Jag har lätt kommit in i lovet men jag vet att mer väntar. Det är bra att ni vuxna smider lite planer, jag börjar förstå att vi småfolket inte har hela bilden hela tiden liksom... Även om den bilden inte är så pjåkig liksom, att ha, att man har koll... Nu dök jag precis upp hos pappa med Jinda och katten Simba. Mysigt för alla. Pappa försökte visa att han har koll på katter. Ja kanske det. Hursom, skönt att nyttja senkvällen, och många senkvällar blir det i sommar, det vet jag. Tänk om man kunde göra hela livet till en senkväll. Så skönt. Jaja, nåt att tänka på. Just nu tänker jag knappt på någonting. Tack, E

Nu sörni! Nu vankas sommarlov runt hörnet! Vi städar vårt klassrum och annat, vi fnissar och tisslar och skrattar och bubblar över det som kommer. Vi badar såklart och renar oss från ett konstigt år, för oss också, även om vi fysiskt inte lidit som alla stackars äldre, som befunnit sig i både inre och yttre isolering. Men som sagt, lite svårt att greppa i vår ålder. Vad hände liksom. Nå vi är på väg ut och det ska bli skönt. Och att springa ut på fredag. Ut i sommaren, sommarlovet, ledigheten, vilan, glädjen, förväntan, spänningen, ja allt det där, ni vet ju själva. Livet i skolan har varit bra i år också, och jag går från klarheter till nya klarheter, det visar även mina betyg som förvisso bara är hjälpande riktmärken, inga stämplar i pannan. Jag har koll på läget, och det känns bra i kropp, knopp och själ, det kan man se på mig. Sommaren som sagt, och jag vet att det blir bra på alla sätt. Med er, med vänner, med äventyr och upplevelser, små som medel, kanske stora, vi får se, men jag är nöjd hur än det blir, sån är jag. Ser fram emot att rapportera mitt sommarlov, och jag hoppas vi ses ofta inom kort. Er E