220811 tur i tur och retur x 2

Äntligen Liseberg! 1e augusti 2022! Efter några års väntan och längtan blev det av. Och det kanske var på tiden med tanke på att jag håller på att bli så stor och stor. Men barnet i mig, så som i mamma och pappa, verkar ha satt sig genetiskt så det kanske blir fler rundor... Nåja, vi kom till Gbg på söndagen, gick en ordentlig runda, gick förbi pappas moster Christina och onkel Kenneths gamla lägenhet och restaurangbåt från 80-talet och jag fick en extra bild av deras historia. Sen laddade vi upp reserverna på en asiatisk buffé (något av en specialitet för oss fyra efter våra weekendturer genom åren) innan vi kom till ro på vårt fina hostel väldigt nära Liseberg. Tidiigt utanför huvudentrén var vi på plats (även om vi 1 km närmre hade den södra entrén snett över gatan från där vi bodde...). Hysteriskt taggade, trots att storis varit där flera gånger, men hon kände sig som en ansvarig guide typ. Ja sen gick dagen, kvällen, halva natten, sprang ut 23.10 och kunde nog kört 10 timmar till. Inga bilder från karuseller men tänk på kittlande i magen i 13 timmar så förstår ni, samt några kilo toblerone som bonus. Morfars favorit! Han kanske får ett par hundra gram... Vidare hursomhelst till Karlstad för övernattning hos storis pappa peters pappa bosse, och lille nya taxvalpen hugo. Pappa droppade vi i åmål då han skulle hjälpa just Christina och Kenneth några timmar med en flytt. Han dök upp kl 22 i Karlstad, även om det planerat var kl 18, men en elledning mellan Kil och Karlstad ville annat. Nå! Hem med gott humör till Nacka på onsdagen. Pappa for till Husum Norrland samma dag för att träffa Sofia hemma hos sin mamma, och jag landade hemma hos mamma för att ladda för en retur till västkusten och Bohuslän! Bohus Malmön hette ön, och där fanns Jinda med sin pappa och släkt. Mamma följde till Centralen och jag for iväg mot Uddevalla. Sen löste jag byte till buss mot Kungshamn och blev hämtad där. Vi gjorde inte så mycket under dagarna, men det behövdes inte, vi ville det inte ens, det var så fint att bara gå runt på klipporna (som av nån anledning är lite rundare än här på östkusten), ta ett lite halvkallt bad ibland och lite kort på naturen och oss själva. Några härliga sommarlovsdagar, igen! Det drar ihop sig till ny skolsäsong och jag verkar känna mig laddad av all luft jag har fått av er alla på alla håll och kanter. Det verkar som att jag är mycket tacksam över läget, som vanligt. Och just idag tog jag och Stella en turlig tur till Pong i Henriksdal för att smörja kråset och ta ifatt. Också en turlig tur, tur och retur. Sa jag tack?!... E, genom M
 
 

220727 Bad Gastein - andra sommaren

Det var fyra år senast på sommaren. Andra i år. Den första i år var den andra vintern. Den första vintern var för två år sen. Okej, det räcker... Iallafall blev det 12 fina dagar. På egen hand med Beata och hennes gästvänliga familj några dagar, via Malmö dit jag åkte själv, där upphämtning skedde och fortsatt resa neråt med övernattning i Tyskland på ett B&B, sen anslöt pappa och Sofia några dagar och hem allihop söndagen. Sköna lata dagar. Det kanske märkligaste och mäktigaste var att åka upp på 2000 m en kväll och se och höra Salzburgs filharmoniker (heter det tydligen...) spela på ena bergskammen med oss sittandes på den andra, och titta ut över bergsmassiven 360 grader runt om oss medan skymningen nalkades. Och klassisk musik är inte kattskit inte märkte jag. Bilderna får tala för sig själva men jag förstår hur fantastiskt det är och hur jag kan bära med mig detta, precis som jag bär med mig det största här hemma i det "lilla", tillsammans med er. Tack, E genom M
 

220702 fristad i fresta

Efter en inledande kamratfylld tid efter skolavslutningen gick månadsskiftet juni juli i familjens tecken med kantathäng och sen tre sköna lugna glada dagar i Fresta som på "den gamla goda tiden". En slags batteriladdning inför nya äventyr i juli som vi får återkomma till. Precis som det är nåt visst med alla saker och ting så är det nåt visst med att vara hos mormor och morfar. Som en fristad. Det betyder så mycket. Tack. E genom M
 
 

220610 7 jäkla jag

Ja det är inte klokt hur lite "jag" skriver. Samtidigt, som yppats länge här i bloggen, det händer liksom inget, samtidigt som det händer massor förstås. Det är svårt att beskriva. Ni har ju alla varit "där", och kanske inte heller haft så mycket material till era redaktörer genom livet. Men växandet till vuxendet är ju mycket av en lång avknoppning, och vem fanken har tid att skriva då, om man dessutom inte har något att berätta, som man uppfattar det. Nåja. Men slutat 7e klass har jag iallafall gjort. Idag. Det är ju ändå nåt konkret. Jag är nöjd och glad och har längtat efter lovet. Det har gått bra i skolan i den start som 7an på högstadiet är och jag fattar galoppen både här och nu och på längre håll. Jag springer och hoppar och badar och leker och hänger på fritiden och växlar upp i det nu till lovet och släpper det mesta. Men vi vet att jag inte släpper er, jag fattar, och tycker om galoppen, alla hoppen! Tack. E
 

220416 som en eld, typ

Ja vi träder från is till lys. Från stilla till yra. Ni vet. Det går ju runt det där. Sen urminnes. Men det går som det ska, som vanligt, men med de utväxlingar som bör. Hänger med kompisarna, är ju som syskon på olika sätt liksom, men visst, storis och jag går ju tillbaka som bebisar nästan så när vi ses så har vi väl den grejen, som t ex häromveckan när det vankades käk på trillans väg helt enkelt. Och ikväll hos beata för övrigt, och hos Stella häromdagen, osv. Tack alla kompisar, känns som att bloggen också ska poängtera det igen. Enkelt är en svår melodi, men det spelar jag oftast i ton, har man sagt till mig, sånt går ju inte att säga själv, ödmjukhet får jag be, mig. Nå. Även om jag tänker rätt mycket inåt så är det också lite utåt jag tänker, t ex på bilder och kläder och så och jag kör på, kul är bra, och jag är ju inte ensam om intresset i denna ålder direkt... Bara att hålla upp det på ett kul sätt så blir det bra nu, och sen. Annars är det ju påsk med fina helgdagar. Om vi säger att man ska ha nån tanke med sig om att det kan gå/går åt till ända men ändå också leda till något större och bättre så har jag det med mig, i smått som stort. Jag förstår, liksom. Det är helt enkelt igen härligt att ha fått dela tid med er alla som vanligt sen sist. Påsken dök förbi och kantat krånglade fint till ett kringelcafé där vi njöt av god bulle som vi skulle. Pappa tog mig med till Sofia (som var i Husum) med hjälp av Rasmus och Co, som hade läge för en utflykt. En mycket trevlig påsklunch som slutade med att jag blev kvar och stugade med pappa och katta ett trekvarts dygn. Kul och skönt för både pappa och mig. Vi brände grenar i en tunna i ett hörn i trädgården på eftermiddagen. Jag skötte säkerheten och pappa malde ner i brännaren. Lite nervöst och spännande med den kraft som visades, och jisses vad vi luktade rök sen. Och Sofias katt Mymlan skötte övervakningen likt en brandingenjör och skogsmästare i ett. När hon tråkades ut hjälpte jag henne med "fånga vattenstrålen". Sen tände vi brasa och myste in kvällen, och sedan morgonen. Nu är det Beata som gäller ikväll påskafton, såklart, nån måtta med familjegoseriet får det vara... Men när det är så tryggt och skönt som det är, så är det lättare och roligare med utflykterna. Tack för att ni fortsätter bygga det jag utgår ifrån. Prinsessan Essan
 

220327 heja mig, heja sverige, heja blågult

Det är mycket nu. Samtidigt inte. Det är dubbelt. Skolan rullar, jag gör mitt bästa och det fungerar. Det är kompisar, och kompisar igen, sen lite dans och friidrott, och stillsamma återhämtande kvällar på kantat och landå, lite fresta och lite farmorfika. Sen är det annat, större saker som man ska försöka förstå. Visst kan man förstå en kamratlig landskamp i fotboll rätt bra (och med på länk från Roslagen), men jag har förstått att inte ens vuxna förstår varför ett annat och också blågult land som inte vill nåt illa lider och skadas. Svårt att omfatta och hur ska man förstå, liten som stor. Vi pratar lite grann, försöker förstå att det mest handlar om enskilda galna män med makt som får för sig saker. Pratar lite historia. Men man ska ju ändå gå och lägga sig och sova okej. Än så länge funkar det. Jag tror jag fått med mig ett perspektiv från början och att jag kan se lite klart iallafall med er hjälp, även om jag förstår att det är svårt för er också. Vi får hjälpas åt, i detta, och i allt annat, precis som vi alltid gjort och gör. Tack för att ni finns. E
 

220307 bubblig

Ja så kom vi hem då. Mittinatta. Pappa var så glad att han inte visste fram o bak, och jag var inte sen på kramar heller iochförsig, precis som på kantat, och i väsby idag! Nåja med natta, men somnade väl runt 0100, drygt... Hade ju youtubes att ta ifatt! De sista dagarna snurrade på fint. Fick lite ont i fotknölen pga en pjäxknöl som klämt nån dag för mycket, men dä bar å åk, allt ok nu. Och vi åkte till mormor och grattade henne på dagen. Det var ett skönt återseende när jag trots allt passerat två gånger inom loppet av en och en halv vecka, utan att hälsa på... Men nu så! Förutom det härliga så har jag ju behövt ta ifatt med kompisar, och de med mig. Vi är så glada i varandra att hälften kunde vara nog, men varför det! Vi kör på och har det härligt. Idag hängde jag med storis som jag förklarade för pappa att jag inte sett på tre veckor! Katastrof! Osv. Jag bubblade inatt så pass att pappa kände sig som ett glas champagne. Det var allt ett bra sportlov, det med. Jag tar med det i allt annat som händer och som vi barn är tvungna att förstå på nåt sätt. Tack och lov är ni där och hjälper till. Mot nya dagar, och så kommer ju våren snart! Tack, E
 

220302 Glad Gastein

Efter att ha laddat upp som en fjäder under nån vecka med att bland annat plöjt youtube på skidor och bubblat om det sådär härligt som tydligen jag kan bar det iväg i natten till arlanda med beatas familj och pappa vid ratten. Tänk att det kan vara så lätt att gå upp 0310 ibland... Landade i Wien och framåt e.m var vi framme. Vi har det jättebra och jättekul. Skidåkningen går fint, på höjden, och längden! Jag låter bilderna tala för sig själva och återkommer säkert med en slutrapport. "Det här är Esther, för er, i Bad Gastein".
 

220216 tummen upp

 Ja det är så, och det är ju bra. På det hela hursomhelst, vilket sker så obemärkt att det knappt finns nåt att skriva om som ni märkt, om ni nu är några kvar därute som undrar vad som händer i denna persons bloggvärld. Ledsen för det men det går liksom på auto på nåt sätt. På alla frågor jag får (lite skoj) så är svaret - bra, lugnt, inget nytt, det rullar på. Men det gäller ju också att ställa frågorna vid rätt tillfälle, vid rätt humör, vid ett viss läge, osv, ni får tänka till lite ;-)... Jag är så himla glad när jag får se och höra er alla, mormor, morfar, leo & co, farmor, rasmus & co, och ni alla andra, och nu när covideländet släpper så ökar frekvensen igen! Det är klart att det stora inslaget är skolan och mitt inträdande i tonåren. Det är inte lätt ska ni veta (visst fanken, det vet ni ju själva...), men jag tycker jag gör det bra, har koll på kropp och själ och har er alla och mina fina vänner att bolla eventuella önskade bollningar med, men jag lutar åt att marinera mina tankar själv först, och det är ju också ok, man kan ju gå till sakens kärna från olika håll så att säga. Men visst, när pappa och jag sätter oss i köket och äter och snackar, som vi gör ibland, då kommer det loss lite, till exempel när jag idag förhörde honom om föräldramötet, om min sportlovsresa till österrike, hur jag jobbade på friidrotten där pappa till sin glädje fick hämta mig (han tycker om att se när jag kliver ut med rosiga kinder och ett leende, och om ditt och datt). Han verkar gilla det, och eftersom jag låter munnen gå så gör jag nog det också. Jag sa att jag längtade till sommaren och värmen och kompisarna och sena kvällarna och ledighet (tar rätt mycket ansvar för skolan, bra iochförsig, men som oss alla är det skönt att vila efter ansträngning). Jag hade förslag på vad man kan göra med/för dom som stör i klassen (vänliga men tydliga saker), och idéer om hur jag svänger bättre med slalomskidor, osv. Vinkade till Sofia och katten Mymlan i Riala på webben och sov-landade i sängen på landå till slut. Det är och blir bra det här. Tack, E
 

220111 14

"Fjorton år tror jag visst att jag va (är...)' Liten flicka så munter och så gla'." (Den gamla dängan passar ju fint!) Ja så blev det en fölsedag igen och jag känner mig stark och glad och rolig och tacksam och pirrig och stor och liten, och allt igen. Tack för alla gratulationer och hälsningar allihop. Det gör mig lycklig och det påminner om vem jag är och varifrån, och kanske vart jag vill och ska, just nu. Det började fint i helgen på kantat och med det gänget och hade det gott såklart, och med mormor och morfar på fint besök. Sen att mamma fyller 50 imorrn dubblade det hela på ett kul sätt och vi körde sushi hela faderuttan. Tack Micke. Idag fick jag kliva in i mitt "nya" rum som vanligt på Landå, Jag hade sagt till pappa att inte göra för mycket, och han hade redan fattat det. Men en bättre sminkspegel, ny bäddning och sånt, en blomma förstås, och speglar på garderobsdörren tog oss in i 2022. Vi tog också en middag på tu man hand på olearys och pratade om allt möjligt. Jag startade de flesta samtalen och det såg ut som att pappa njöt. Från hur han ska klä sig till hur jag tycker skolan ska arbeta. Bra jag! Nu äter jag granatäpple på Jindas vis och det är dags att klä på vardagskostymen igen. Nu kör vi, igen. Tack. E
 

211226 god fortsättning

Tack alla för allt och allting. Det blev en underbar lång jul trots kort helg, men nu kan man njuta av allt några dagar och låta det sjunka in. Köra lite övernattningar, sprätta loss lite presentkort, mysa i kläder och vara tacksam för det jag har, det vi har. Från farmor till mormor och morfar till pappas sofias hus och katt i skogen och ikväll till ingarö och övernattning hos stella. Jag trivs "på vägen", men kan ändå landa på kantat och landå, och allt däremellan i och uppå. Orkade till och med pappas infernaliska rimmande i år på ett sätt jag inte gjort förut. Det ni! God fortsättning alla! E
 

211215 bas, topp, mittemellan och hopp

Ja veckorna rullar med skolan, som rullar in i sina sista dagar nu, där jag är stolt och glad över vad jag gör och hur jag har det med vänner och kamrater, det rullar på med vänner och familj där december välkomnats med pysslet och fina träffar med de flesta möjliga. Ja ni vet. Dansen rundas av på lördag, likaså friidrotten, som varit en ny kick här i höst och vinter. Har gymmat lite försiktigt med Tuva också, även det kul. När jag var liten (mer liten än idag...) skrev jag att jag är en utomhusmänniska, och på något sätt stämmer ju det fortfarande. Visst, jag är riktigt bra på att hänga med paddan hemma ett par timmar här och där, men när jag får sätta fart är jag nog som gladast. Jaja, vi får se, lagom är bäst, eller vad säger man. Kul iallfall att jag är nyfiken och vill prova, göra och även bara vara. Jag fortsätter på det spåret minsann. Har också fångat nya vänner i både skola och friidrotten som jag hängt med lite och det känns kul att ta in nytt även om det gamla goa gänget är min bas. Bas och topp, och lite mellanregister, det blir bra det, det ger mycket hopp. E
 

211121 att verka men inte höras

Ja vad säger man när allt upprepar sig och "inget" finns att säga. Jag vet att iallafall pappa försöker få mig att berätta om tillvaron men det mesta får han ut från mina ansiktsuttryck. Som t ex när han hämtar på friidrotten och jag kommer rosig och leende från träningen. Det säger mycket även utan ord. Men man har kanske inte så mycket ord nu. Det är mycket att ta in och ta hand om i huvet. Men det verkar som att det går bra. Ni ser när ni ser mig, jag är ok, och ska få leva mitt inledande tonårsliv utan för mycket "störande" intryck inifrån och hemifrån, det räcker gott med vad som kommer utifrån. Men jag vet var ni finns. Från fresta till, gnesta, haha. Men det rullar. Jag förvaltar mitt gäng på bästa sätt och fördelar mina engagemang på ett imponerande sätt, tycks det. Planerar mina umgängen, hänger i skolan, fixar och donar, planerar (även om jag nog inte ser det som så), ordnar även egentid hemma där jag liksom nollställer inför nya intryck och insatser. Nyheter är iallafall ny säng och nymålat på kantat, träff med både fresta och alvik, bekväm på nya vespan, på friidrotten, med egenstyret i den mån det lämpar sig, och säkert mycket annat, i det "lilla". Är man lilla Esther så är man lilla Esther. Det är sen gammalt. Tack alla. E
 

211031 här och framåt

Det har kommit till höstlov nu, egentligen från nästa vecka men vi var på tårna redan efter skolan i torsdags eftersom det var studiedag i fredags... Så jag har redan börjat, eller vi, ska jag säga eftersom jag lägger upp planerna med tjejerna, alla dessa fantastiska kompisar som betyder så mycket för mig. Mina systrar liksom. Med systrarna på kantat såklart. Hursomhelst. Har hunnit med en halloweenkväll på grönan med lite klasskompisar (gamla från jarlaberg, men ändå), är på g med en ny kväll nästa vecka med Stella, har sovit över till höger och vänster och haft kompisar över på landå och kantat, och så rullar det på. Och jag har så kul och mår så bra, och då kör vi på det. Mamma och pappa, kantat och landå, är mina två borgar, mina två ben, och jag står stadigt, mår bra och har kul. Det är bara för kantat och landå att fortsätta på samma spår så blir det här bra även framöver. Och tack fresta, alvik, och alla andra fästen därute, som gör min plattform säkrad på flera punkter. Här, och framåt. Tack, E.

211012 Nästa Sömn, Sömn nästa

So, whats new? Ja inget och allt såklart, men det går enligt plan, ja ni vet. Jag far och går och hänger på kantat och landå mest som jag vill, och det ska jag få göra, mamma och pappa är på tårna, själv med micke går det fint, och med sofia på besök nån gång likaså. Skolan tar jag hand om själv liksom, jag vet att jag har stöd men jag löser det som det är nu. Kompisarna har jag mer koll på, än kompisarna... Trivs, gläds och stärks av dom, på olika sätt, på olika håll. Dansen rullar på och friidrotten har gett mig en kickä, även om pappas vespa blev stulen under senaste träningen i närheten när han skulle ta en promenad. Jag tröstade honom och han mådde bättre. Nåväl, jag skuttar vidare och blir stark av att känna mig stark. Helg precis som var med tjejerna och vi har vår grej, och det är vår grej det. Och så träffade jag mormor och morfar såklart häromsist. Har koll på farmor, och rasmus och gänget. Ikväll hade pappa coh jag koll på varandra när jag gjorde mitt och han sitt, vi åt ihop, sen pluggade jag lite matte och softade, sen kollade lite fotboll ihop innan vi kom på att jag skulle hoppa på sovtåget en halvtimme in i matchen. Sömn är bra, har jag hört. Kram E
 

210927 fri själ

Ja det går med en axelryckning på det hela taget. En obesvärad positiv lustfylld axelryckning är väl på plats att komplettera med. Men det är "vanliga" dagar i skolan som jag oftast säger, och då säger vi så. Planerar dock en grönalunddag med några ur klassen, de ur min gamla och en ny. En i taget, bra jobbat. Och så inte förglömma alla andra kompisar i alla andra klasser där i Ekliden. Blir bra. En annan bekant dök upp idag på min friidrottsprovträning på Björknäs IP med Boo´s IF. Jindas hästkompis som kände igen mig. Kul! Men, friidrott tänker ni! Ja, Stella, som jag spelat både basket och fotboll med har börjat med detta och har kul, och lockade med mig på provträning, godkända av tränarna. OJ va kul! Idag iallafall, men tillbaka på onsdag ska jag. Lagidrott i all ära, och med boll, jag är och har varit bra men det är inte viktigt, jag vill ha kul, och det kuliga tog slut i fotbollen och basketen (2 ggr), men jag provade med den äran. Idrott har jag alltid tyckt om, och det fria i det. Så, en fri idrott, hmm, friidrott! Nu provar vi det här och ser vad som händer, men det är mitt val och jag känner mig fri. Så får det bli. Nya tag på onsdag. En annan grej, helt apropå i det nya stora gänget, var att jag kände mig stark och säker, och pratade, hälsade, frågade och tog mig för. Det sa jag till pappa och kände mig flygande och fri. Hihi, E
 

210919 på G

Det svävande livet bortanför den gren jag sneglat på i många år, men ändå står kvar på, och vill vara kvar på såklart, är ändå spännande, och något som lär och gläder mig, och vad vore annat. Nu är det ju inga större utsvävningar men jag känner jag vill styra många beslut och ta ansvar och mamma och pappa är med i matchen, de vill både stötta och finnas till. Så blir det nog bäst. Skolan rullar på, hur tråkigt det än låter, men jag har fått kläm på klassen och skolan och är bekväm med det. Hänger med alla kompisar och fanken vet hur jag får ihop det, men jag får det. Kanske en talang, det också. Har för övrigit ju alltid tyckt om att röra mig och nu har jag en tanke om friidrott pga Stella, Beata (som tidigare kört), osv. Kanske det blir en tur åt det hållet också. Livet är fullt av möjligheter, som nån sa, har jag förstått, även om man kan tycka det är retfullt, om man inte har nåt på gång, eller möts av motgång, men jag här och nu kör på, och det gör jag rätt i, är ju på gång! E
 

210826 resan fortsätter

Ok! Hej igen! Nån vecka in i 7an. Först kändes det lite spännande förstås, ja det är klart att det är spännande fortfarande, helt annat än lilla Jarlabergsskolan. Men samtidigt är jag inte mindre än att jag varit och känt på miljöerna och folk tidigare, så det var väl mer att orientera sig i huset som var det stora. Ja, och så anpassa mig till det faktum att vi är 7 tjejer och 19 pojkar... Teknik och design, om än bara nån extra timme i veckan, men ändå. Nå. Idag känns det lite bättre och jag, Tuva och Jinda börjar komma i kontakt med de andra tjejerna, och även lite killar som är snälla och trevliga. Med lärarna känns det också bra, så det blir nog bra det här också, jag brukar ju funka så. Jag läser av läget, jag lyfter som en helikopter, kollar vad som finns nedanför, och sen sänker ner mig tryggt och lugnt. Vi har precis tagit skolfoto och fredagen bjuder på dagskollo i Gustavsberg för att lära känna varandra lite. För övrigt är jag lite "tonårssjälvständighetsflygande" och svårfångad här hemma fortfarande men det är klart att man har tankar att fundera på, samtidigt som det inte är så mycket att tänka på, det är ju bara att åka med, och det verkar ju funka, ta i trä. Så åk bara med ni också, resan är fin. E

210815 ögonblicken

Hej bloggen om det är någon därute. Ledsen för sen rapport men veckan efter senaste inlägg gick liksom i samma spår som på hemmaplan som tidigare i sommar (dessutom for min skribent till Sofias mamma i  norrland), och sen jädrar for jag själv till Spanien och Jinda med mamma, make och familj som bjudit in mig på en vecka med Jinda och dom. Det var i trakter som jag kände igen från sommaren där jag och pappa besökte Rasmus och gänget. En rolig överraskning. Annars var det bad, byn, mat och allmänt roligt och jag, mamma och pappa är så tacksamma för att jag fick haka på Jindas familj en sväng på egen hand. Och det klarade jag. Vi fixade stöd på resan ner hos flygbolaget, men visst behövde jag ha lite koll på vad som skulle hända, och det fixade JAG! Eftermiddagen och kvällen var vi på hotell på Arlanda efter att farmor hjälpte oss att komma dit och chillade och åt gott och snackade strunt jag och pappa. På morgonen (natten) tog vi oss till terminalen och jag gick med stadiga steg, jag skulle iväg. Fick hjälp att gå på först av en steward och precis när jag skulle svänga vänster ner i korridoren till planet vände jag mig igen och vinkade och pappa stod kvar och vinkade tillbaka, ett blick i ögonen. Det var ett bra ögonblick. Det är ögonblicken vi minns. Vi fortsätter även på den resan, allihop. Hit med ögonblicken bara. På tisdag börjar jag 7an. Ännu ett ögonblick. Tack för att ni blickar med mig. E
 

210725 familj smakar vanilj

Med ett gäng dagar med lek, häng och övernattningar till höger och vänster och självflygande som om jag vore min egen, vilket jag ju är på sätt och vis minst sagt, så var det bland annat skönt att få åka på återhämtning hos mormor och morfar ett par dagar, ta ifatt och tanka energi, vara lite barnbarn lite extra för ett tag. Det fortsatte med att jag och farmor tog varandra under armarna och åkte till Åmål ett dygn innan dom andra, för vårt firande av Christina 80 år. Det var så fint att även få se, krama och prata Christina och Kenneth efter denna tid och ta ifatt vi också. Och tog ifatt gjorde även jag och Rasmus som inte hängt något direkt på väldigt länge. Det gick snabbt att koppla på vår grej och vi lekte och hängde precis som förr. Alla de här familjetillfällena, inte bara i detta inlägg, även tidigare under sommaren, och allmänt, mår jag bra i och verkar stärka mig väldigt bra i den jag är, gör och drömmer om, med den trygghet, stöd, uppmuntran och kärlek jag har runtom mig. Tack för allt det igen, och tack för påminnelsen dessa dagar, typ Sverige runt på 80 timmar. Ni gör så att livet glimmar. E
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0