estheralmstrom

Pang! Ännu en vecka. Lät fötterna landa lite kort hemma innan jag, mamma och storis flög vidare till Karin och Anders i Leksand där vi njöt och även besökte ett vattenlekland! Men sjön dög bra fint den med. Det otvungna lekfulla barnbadandet är inte ute ur kroppen än och vid sidan om badandet där så har det haft den melodin även på hemmaplan med grisslinge såklart med kantatarna, långsjön förstås, ingarö idag med beata, ja ni hör... Har försökt att vuxensola lite och blivit röd på ryggen. Har smörjt mig med kylande balsam. Ja så det är... Tagit ifatt med de flesta och mesta, och även fått se mormor och morfar igen som var på besök häromdagen. Men jag har också haft några timmar ett par dagar då ingen varit hemma. Det har faktiskt varit skönt det med. Har sagt att det är lugnt, skönt att vara med mig själv lite, och på en egen promenad (nytta och nöje) i jarlaberg häromkvällen där jag letade efter min cykel, så upptäckte jag igen hur fint det är med en egen stund ibland, för att bearbeta alla intryck (även om jag kanske inte tänker så...), och så upptäckte jag min cykel som jag glömt var den var! Men vi ska inte ta i med det egna, så jag tagit tillbaka hänget med gänget och idag fick jag se tuva igen efter knappt en månad, och ja, jag sover över där. En egen kupé är skönt, när man vill, men kul att dela när man vill och kan! Och jag vill coh kan! Allt!... E

..eller again och again, är ju ute hela tiden, men roadtripparna är på g igen. Hursomhelst, först, har förstås varit på grönan igen, denna gång med micke och tjejerna. Hur kan jag gå igång så mycket på karusellerna? Vilka fysiska utmaningar kommer jag söka när jag blir ännu större? Vi får se. Och grisslingebadet får besök av sin prinsessa såklart, numer ibland själv med en kompis bara. Sen kom vi iväg på roadtrip igen, våra regelbundna små äventyr med storis och peter, den här gången tillbaka till lungsunds camping där peters föräldrar haft en plats sedan många år. Nu sköter pappa bosse den själv med mamma monkans minne som sällskap och han var väldigt glad över att vi ville komma, och likaså vi. Man gör liksom inte så mycket, tiden stannar, men det kan ju vara bra. Men visst, vi badade ett antal gånger och de där barnen i oss kopplade på och vi fastnade i barnbadtillståndet flera gånger, där ingenting kan få oss att sluta, bland annat till pappas förtjusning, när han såg mig så. Verkar vara svårt att se mig bli större just nu som sagt innan i bloggen, men detta mellanland är omtumlande och vi får hålla handen i det, och så är jag ju alla mina jag och åldrar inuti mig hela tiden, och det är skönt. Vi fick till en utflykt till Kristinehamn, såg en picassoskulptur (har läst om picasso i skolan), en utflykt till bjurbäckens slussar där vi var även förra gången kom vi på, en grillkväll med bosses vänner där jag och storis fick höra och prata lite engelska. Bara en sån sak. Det var än en gång en lugn stund i lungsund, ute på vägarna igen. Resan fortsätter, hela tiden, tack för att ni är med. E

Inget händer, och allting. Pappa frågar om dagarna vad som händer och jag har inget att berätta som oftast, men oj vad det händer, och ikväll blev jag faktiskt lite sådär bubblig tillbaka som jag så här i efterhand förstår saknas, men jag har ju så mycket att stå i, och tänka på, så är det ju. Men igen, jag har nog fått en tanke om att jag inte är själv här i livet, att jag tillhör ett gäng, först mamma och pappa och så ni, som jag nog gör rätt i att berätta då och då för om vad som är på g, och vad jag kan säga om vad jag tänker. Midsommar på kantat efter att gått in genom den porten via landå, så jag står i och står på. Sen fick vi glädjen att träffa Anders, Karin och Leo och fira allt fint de har att fira, tillsammans med mormor och morfar. Sen firade jag och Jinda själva på Grönan hela dagen och skrek oss hesa av lycklig skräck. Vi landade själva på landå när pappa hämtat oss. Det har också varit mysigt att hänga med Aline och Leonora, och Stella förstås som också sov över, där vi lagade tacos alldeles själva, och så häng med Beata idag där det nog fortsätter med bad imorrn. Ja just det, har också fått länk till film från avslutningsdansen, se här: 

https://youtu.be/r_4APiuni0M . Som sagt, jag kan uttrycka att inget händer, men livet och lovet innehåller både det ena och det andra. Ska försöka hålla er lite mer uppdaterade. Tack och kram, E

 

Dessa dagar och veckor är det svårt att få tag i mig... Ännu mer... Men några är ni, ja egentligen alla, men flyktigt. Men sådant är livet för en 13-åring i planerandet, flyktigt. Framförhållning finns inte. Närvaro finns där den finns, och där jag är, det är helt klart. Möten och människor. Från skolavslutning till att fira Anders och Karin, till mormor och morfar, via farmor och company. Och allt däremellan, t ex alla hundratals miljoner timmar med mina kompisar efter det . Jag har lätt kommit in i lovet men jag vet att mer väntar. Det är bra att ni vuxna smider lite planer, jag börjar förstå att vi småfolket inte har hela bilden hela tiden liksom... Även om den bilden inte är så pjåkig liksom, att ha, att man har koll... Nu dök jag precis upp hos pappa med Jinda och katten Simba. Mysigt för alla. Pappa försökte visa att han har koll på katter. Ja kanske det. Hursom, skönt att nyttja senkvällen, och många senkvällar blir det i sommar, det vet jag. Tänk om man kunde göra hela livet till en senkväll. Så skönt. Jaja, nåt att tänka på. Just nu tänker jag knappt på någonting. Tack, E

Nu sörni! Nu vankas sommarlov runt hörnet! Vi städar vårt klassrum och annat, vi fnissar och tisslar och skrattar och bubblar över det som kommer. Vi badar såklart och renar oss från ett konstigt år, för oss också, även om vi fysiskt inte lidit som alla stackars äldre, som befunnit sig i både inre och yttre isolering. Men som sagt, lite svårt att greppa i vår ålder. Vad hände liksom. Nå vi är på väg ut och det ska bli skönt. Och att springa ut på fredag. Ut i sommaren, sommarlovet, ledigheten, vilan, glädjen, förväntan, spänningen, ja allt det där, ni vet ju själva. Livet i skolan har varit bra i år också, och jag går från klarheter till nya klarheter, det visar även mina betyg som förvisso bara är hjälpande riktmärken, inga stämplar i pannan. Jag har koll på läget, och det känns bra i kropp, knopp och själ, det kan man se på mig. Sommaren som sagt, och jag vet att det blir bra på alla sätt. Med er, med vänner, med äventyr och upplevelser, små som medel, kanske stora, vi får se, men jag är nöjd hur än det blir, sån är jag. Ser fram emot att rapportera mitt sommarlov, och jag hoppas vi ses ofta inom kort. Er E

Ja jag går som sagt in för landning, sommarlandning. Jag har fått tillbaka bra "feedback" från skolan i ord, bokstäver och siffror och jag har gjort och gör bra ifrån mig, och jag är glad och stolt över det. Och jag förstår nånstans att det i det stora hela inte handlar så mycket om just nu, utan det handlar att få kläm på att lyssna, höra, se, ta till sig, vilja, kunna, fundera, drömma, så gott det går, för att liksom träna på det som går, och utveckla det man kan, för att hjälpa sig själv med det som komma skall, när man ser vart man vill gå, och växa. En bokstav hit, en siffra dit, är mindre viktigt än en tanke hit, en dröm dit. Men det kan hänga ihop, det förstår jag, och jag är på väg, ja jag är på flera vägar! Tjejerna och jag lever i och skapar vår värld. Skönt att få göra den grejen, men jag har märkt att det också är skönt att kunna landa på kantat och landå, jag behöver ju inte flyga fullt ut än på ett tag... Skönt också att det blev så bra med tjejerna på högstadiet. Alla är där. Jag, jinda och tuva i samma klass, storis där sen ett år tillbaka, emelie på g nästa år förmodligen, och alla nya man kommer träffa. Ett äventyr! Är inte blasé som på bilden, men skönt att inte spinna loss hela tiden utan istället ta det lugnt här och där, som i ett kort på sig själv, eller ett häng med mitt gäng, eller att vara nära mina kära. Och idag var det mammas dag, mormors dag, och farmors dag. Bland annat. Träffade farmor i Finntorp och åt en pizza ihop, det var mysigt, och kul att berätta lite vad jag gör. Gick förbi minneslunden och tänkte på farfar lite också. Det kändes bra det med. Tack för helgen. E

Det närmar sig skolslut och jag har tagit plugget på allvar, och haft kul samtidigt, har ju fått kläm på att det är roligt att veta saker. Jag, Tuva och Jinda har fått reda på att vi fått våra högstadieval, och hamnat i samma klass! Vi hade löst det ändå, men ändå kul. Och lite spännande att hamna i ny klass med många nya klasskompisar. Vad kan där vänta! I övrigt har jag lättat mig lite för mamma och pappa om min resa som ung tjej med saker man tänker och känner och får för sig, och det var ju bra och modigt och klokt att jag gjorde, vi är ju ett lag liksom, familj, och det är ju inte meningen att jag ska ha koll på allt och alla svar än. Och som jag förstått det så får man aldrig alla svar, det verkar som att det till och med inte finns svar på allt. Man får bara göra och tänka så gott man kan. Det gör jag. E

Dagarna går, blomning består. Mamma och pappa är lite mer av hotel managers än föräldrar just nu, om man kan skoja lite, men visst, jag kör på som jag skrivit om så "mycket" den senaste tiden i livet. Jag leker, eller ja, hänger som det heter nu, med mina vänner, och tar ansvar för skolan. Hade en. större grej i veckan som gick, men jag brottade ner uppgiften i delar och jag kom också på, igen, att det är rätt roligt att lära sig saker och Europaprovet landade väl i mig. Det var tydligen spännande att från håll se mig ta tag i detta, även om det också sades till mig att det finns stöd och bollning i mina hus. Och så kom vårsommaren. Om vi badade? Javisst! Presenterar er järla sjö nedan. Igår onsdag åt jag, pappa och Sofia middag ihop och jag släppte loss lite glada tankar om vad jag gör och känner och det verkade släcka informationstörsten på pappa. Sen blev det övernattning hos Jinda. Idag fick jag lyckan att träffa mormor och morfar på kantat bland blommor och blad och vi blommade själva upp i stunden. Naturens krafter vinner, även mot elakheter som förlamar oss ett tag. Det blir en kramande sommar. Mötte pappa på landå när jag bytte väska, eller vad jag nu bytte, allt gick så snabbt, men pappa fick lukta på min sololja på axeln och se mig som den blomma han envisas med att kalla mig, även om det går på automatik sedan många år. Men jag känner mig blommig, även om jag kanske inte formulerar tankarna så. Känner mig bara levande. Tack för dagarna, tack för idag, tack för livet. E

Vintern rasar och jag rosar runt. Äntligen var det dags för ridning med Emelie och vi gjorde ett dygn av det med att sova hos Sofia och Mymlan på valborgsmässoafton där vi myste och käkade hemrullade köttbullar. Brasan frasade och det var skönt att hänga i den lugna skogen. Dagen efter åkte vi till Lappdals Islandshästar i Åkersberga och fick oss en härlig tur efter en del genomgång. Vi slogs av att jag faktiskt aldrig ridigt, förutom lite på skansen när jag var 6 år typ, och trots alla timmar i stallet senaste året. Men min kärlek till djur och med fysiskt "bollsinne" så löste jag alltihop, t o m galopp, plötsliga infall från hästen, och satt säkert i sadeln, och leendet blev bara bredare och bredare. Vi får se om jag får blodad tand, men härligt var det, och kul att få dela det med Emelie, och pappa och Sofia förstås. Hem till landå i full galopp för 50-årsmiddag på restaurang för Rasmus pappa Anders. Roligt att göra en grej med dom igen och ta ifatt med Rasmus, och kanske inte känna mig som "13" så mycket under kvällen utan hänga med Rasmus och hans kompis och bara leka och skratta, även om jag förstås gör det som 13 också! Mycket! Sov ut ordentligt och har haft en rejäl träningsvärk idag. Men det var det värt förstås. Nu är våren här och jag sitter till häst, både bildligt och bokstavligen. Yeeeehhhaaaa! E

 

Våren fortsätter även om aprilvädret tror sig vinna över oss tjejer, hahaha. Vi kör på, kör hoodies trots att snön faller och istapparna viner. Vi är orörbara och så förblir det. Och med tanke på hur mycket vi hänger och sover över så byggs en mur mot allt vi inte tycker passar in. Ikväll var det iallfall rätt kul att surra med pappa en stund och kolla några av de filmer från mina år som 2, 3, 4 år och skratta, fnissa, le ömt. Pappa verkade tycka att det också var kul att jag påminde mig själv om mitt lilla jag, om än jättestor för evigt. Vi laddar annars för valborg och har börjat tänka utanför nacka allt mer, nu ska vi upp på banan igen. Tänker på er alla. E

Det våras. Även om just idag våren luras, men så som den bör! Vid sidan om vädret så våras det för mig, lite försiktigt, låt oss säga att man kan ana våren, i den här perioden av mitt liv. Jag blommar, jag lyser, jag växer, jag slår ut. Uttrycker mig förstås inte så, känner det kanske inte direkt så heller, även om jag känner mig så levande, det är väl mer skribenten som försöker sätta ord på det, men visst, jag tar emot solen, det gör jag. Emelie och jag hann med att ha kul i nyckelviken häromdagen med lite foton innan det snöblandade kom tillbaka idag. Men känns så roligt. Vill ha kul. Häng med. Tack, E

Vardagen sker på allt fler arenor som ni förstått, även om jag vet om mina hemmaläger på kantat och landå som två trygga grottor där jag kan vila, äta och landa. Dagarna har gått men visst har jag hängt med gänget, och senast hade jag en sleep over på landå med storis och jinda och vi hade det superbra förstås. Haft lite nackspärr efter ett oförsiktigt gunghopp men det börjar släppa och jag är tillbaka i matchen. Jag begriper att jag är på väg mot en ny tid i livet, men häromdagen lutade jag mitt huvud mot pappas axel när vi kollade UR och det var skönt att landa i det "gamla" för en stund, kände vi båda. Med det gamla in i det nya, alltid. E 

Ja ni. Ingenting händer säger jag. Och å ena sidan stämmer det väl, i mitt perspektiv, även om det kanske händer så pass att jag har svårt att hinna med och därmed svårt att formulera mig. Det är väl ltie av varje, men trygg, glad och aktiv är jag iallafall. Jag förstår att det kan vara annat i andras perspektiv. Att man undrar över allt som trots allt händer i mitt liv. Det har väl med klassiska saker och ting, perspektiv, att göra antar jag. Men påsklov har jag haft och inledde på ett spännande sätt med flera dagar i Rejmyre med Emelie (och Jinda) på hennes familjs lantställe. Vi bara hängde, och badade... Sen jag kom hem har jag träffat alla andra tjejer, sovit över, hängt, grejat, sådär fritt i vinden som bara en nybliven tonåring gör, även om jag begriper rätt mycket av den stora bilden också, mamma och pappas omsorg, era/övrigas tankar om mitt bästa, och jag är extremt tacksam och ödmjuk inför det, tänker på det och er, och hoppas det går fram, och känns, de gånger jag kanske inte hinner få fram det alla gånger. Nåja, ni vet. Och idag var vi faktiskt inne i stan jag och tjejerna och jag köpte nya jeans. De gamla (nya) gick sönder på fotbollsplanen, men ska nånting gå sönder nånstans så är fotbollsplanen en bra plats. Jag är på en bra plats. Tack för er. E

Ja inget nytt under solen direkt förutom att den lyser upp våren och att jag är helt tagen över hur länge det är ljust (vilket innebär mer häng med tjejerna ute). Är dock lite betänksam när jag går hem i mörkret och det är ju bra, man ska ju liksom tänka sig för. Ringde pappa på väg hem, som jag brukar. Jag hade en tanke om det, att tjejer kan känna sig osäkra ibland, och det är åt helskotta, men pappa sa att jag gör rätt, och att jag ska veta att nästan precis alla är bra personer men att vara uppmärksam är bra. Han sa att även killar och män tänker på samma saker när de är själva ute och det känns lite oklart med nån eller några man möter. Det är tydligen något vi delar. Världen är inte bara en vacker plats. Men man får försöka hålla sig på de vackra platserna så gott det går helt enkelt, och det är jag rätt bra på. Vi får se om högstadieskolan Ekliden blir en vacker plats i höst, det känns så iallafall. Hursom så gjorde jag mitt s k profilval idag och jag hoppas på att få ett par extra lektioner i teknik och design då jag faktiskt tycker om att programmera, men framförallt tänker mycket i färg och form, och då kan jag ju underhålla det. Andravalet blev språk och kultur och det är inte dumt det heller om inte första går in. Nåja. Har fått tänka fritt för mamma och pappa i detta även om de bollat med mig och låtit mig argumentera för vad jag känner. Det är inte något avgörande i stort detta val men ändå en liten signal om vad man kanske inleder sin vuxna väg på. Men saker ändras. Vissa idrottar till de blir jättevuxna, leker sen pajas, hattar runt med text, tal och tavernor, ramlar in på äldrevård, långt efter man blir "stor", men kanske man aldrig behöver bli "stor", på det gamla vanliga sättet iallafall. Vi får se. Jag mår bra, har huvet på skaft, är snäll och glad, tänker på och stärks av er, och tar mig fram. Tack. E

Samma visa har sjungits sedan sist. Snön kom och gick. Idag joggade jag och Emelie en sväng! Ni har väl alla haft era olika kamratskaper som barn, men det här gänget undrar jag hur jag ska kunna "släppa", om jag nu överhuvudtaget behöver göra det en dag, vilket jag inte tror faktiskt, man kommer för djupt, så visst, en "parallell familj" är dom allt, men så är det väl. Nu surrar vi lite om högstadiet där det nu är klart att det blir Ekliden, en uppskattad stor högstadieskola i Nacka rakt över stora vägen, och marginella inriktningar som man kan välja emellan, även om baslektionerna ligger lika. Jag har bett om mandat att välja själv men förstår att det inte är dumt att bolla med mamma och pappa, om inte annat för att få mina egna tankar bekräftade, och det är väl där det rätt mycket ligger just nu, och som ger mig än mer kraft att flyga på egna vingar, och så ska det ju vara. Nå. (som om jag skriver så...) Det är väl i det stora hela inte så fruktansvärt allvarligt såklart, man vet ju hur livet funkar, och lär veta mer om, men omställningarna i framtiden kanske blir enklare när man kommer på andra tankar om man har lite tankar med sig redan nu. Lagom är fest! Och jag är bäst, som jag! E

Jaha hörni, vi hamnade i Västerås igen, vår lilla utflyktskvartett med storis och peter. Vi körde äventyrsbad och de körde seniorpromenad... Och så övernattade vi i Skrapan, en 90-talspjäs från ortens glansdagar, på 5e våningen... Men vi hann med en sväng i skybar. Inte som Kaknäs dock... Men man ser ju å andra sidan mer av västerås i skrapan än i kaknäs... Nå. Sov gott på kantat under torsdagen, naturligtvis med övernattningssällskap av Emelie, för att hänga med henne och sen storis idag, där jag nu sover över... Är det sportlov så är det. Balansen fortsätter, få och ge, och jag förstår vad jag får, och vad jag ger, och vart vi ska, även om vägen får komma, längs vägen, jag är här och nu. Och jag gör det bra. Jag meddelar mig, berättar, förklarar, och jag står i mål för det. Och det verkar som att ni gör det. Tack. Det blir bra det här. Och vet ni, klippte mig idag. Kortare! Är så glad. E

Sportlov. Mars. Dagarna går så fort att det känns som om jag håller på med nån sport. Och jag sköter mig själv så mycket (och vill det...) att jag knappt syns. Pappa tror jag åkt till Mars, med den där expeditionen som landade där för några dagar sen. Men det finns inte så mycket att rapportera om från Mars, å ena sidan. Å andra sidan är mina inledande tonårsveckor sprängfyllda med upplevelser tillsammans med gänget, men det är liksom svårrapporterat. Fast, ni har ju varit 13 år själva. Ni vet. Jag har väl inte riktigt greppat hur svårt det är att stå på sidan som förälder, att å ena sidan glädjas av lycka så man svävar över hur fint barnet flyger på sina vingar, samtidigt som det river i kroppen av att inte vara med på färden på samma sätt längre. Men jag ser och hör er, allihop, och jag är er också, även om jag är på Mars just nu. Men jag var på jorden lite också, t ex på kantat häromdagen där mamma tog det fina kortet. Och jag och storis gjorde en utflykt till "hemliga berget" i nacka strand och hade picknick i ett par timmar. Jag och gänget drog till sickla och hängde runt, bara sådär, man får ju liksom byta "torg" ibland. Idag delade jag och mamma frukost pga att vi åker på utflykt onsdag, återkommer till den, och vi picknickade vidare också idag i nyckelviken, jag och tjejerna. Vi har det bra, jag har det bra, ha det bra ni också, det är ju lika bra, så har vi det bra allihop. Hej och tack från Mars, E

Ja veckan gick mot övernattning, dans, mello och alla hjärtans där jag, aline och leonora överraskade mamma och micke med ett rum fyllt av hjärtan efter deras morgonutflykt. Med hopp i hjärtat åkte sen jag och emelie till hopp-parken i gustavsberg i två timmar! Var väldigt trött på landå men pappa fyllde på hjärtat med lite alla hjärtans i mitt rum istället. Sen testade vi farfars tv i mitt rum, med att "casta" lite sändningar och det gick jättebra. Nu kan jag t ex ha mellokvällo med tjejerna på landå utan att vi ska trängas framför en padda eller telefon. Osv. Och apropå apparater så låg jag länge i sängen med datorn och pluggade ikväll (ja, pappa tjatar också om att det är väl lämpligare om jag sitter vid skrivbordet, men nu gör jag som sagt allt mer som jag vill...), och det kändes bra för oss båda. Jag har koll, det vet vi alla, men kul att både känna och visa det rent konkret i handling också. Droppade några sköna kommentarer till pappa om att jag mår bra, är glad, att läget är fint, när han undrade eftersom jag gick runt som en halvzombie när jag skulle göra mig i ordning för kvällen. Har ju pluggat hårt, sa jag. Jamän, sa paps och sen var det bra med det och vi kramades gonatt. 21.59 small det till, jag klev ut ur rummet (händer aldrig) och frågade, VAD var det. Det var tunnelbanesprängning (tillstånd till 22) och jag sa aha och jaha. Svårt att greppa, en dag sitter vi nog där, men vi lät de tankarna vila för denna gång, det var fullt i bägaren för dagen. Salut för barndomen, salut för ungdomen, salut för oss. Tack, E

Helgen snurrade på och jag fångade ögonblicken, speciellt övernattningarna såklart, dår jag och tuva sov på landå torsdag till fredag, och jag, storis och emelie sov över hos jinda lördag till söndag. Hela havet stormar liksom. Söndagen var mysig med en stunds häng hos Kristina som fyllde år. Kul att träffa dom, rasmus och farmor. De hade gjort en mysig vinteruteplats på baksidan och vi fick både gryta och korv på grillen, saft och bullar. Skolan tuffar på, jag verkar lösa det och droppar knappt ett ord om det för mamma och pappa, inte medvetet utan för att det inte finns nåt att säga, och efter lite avstämningar så ser vi på det som en bra sak. Jag vet att jag kan och ska bolla om jag undrar saker, och jag vill det också, det är det fina. Nåja, ikväll testade jag och tuva lite utförsåkning i jarlabergsbacken, bara för att vi var så sugna. Hade tuvas gamla och nya skidor och hjälmar och det gick riktigt fint. Har gått igång på skidor igen, som jag sa i Bad Gastein för ett år sedan - jag börjar få "klick" på det här! Kul var det och kul blir det, vad vi än gör framåt och under lovet. Jag lovar. E