estheralmstrom

Kort rapport med lite sport. Dans i söndags. Premiär, där tuva hoppat av men i sällskap av jinda och emelie, som hakade på bra och tyckte det var kul. Kul för mig med! Vi har stämt av läget ytterligare på landå och uppdaterat plattformen inför slutet av vintern och våren med hur vi har det, vill ha det, och hoppas på. Kändes fint och bra, vi kom liksom upp en nivå med plattformen i ge och ta, ge och få, ge och nå, le och så... Stämningen är god och jag testar mina vingar, nja, sitter iallafall lite på grenen och tittar ner på marken och undrar hur det här ska gå, men jag ruskar på fjädrarna och gör mig redo för mitt nästa lilla kapitel, om än litet. Det är inte så dumt. Små kapitel i taget, sen kvittar det ju hur lång boken är, bara man löser och läser sina kapitel. I skolan. I livet. Det har blivit lite pulka i dagarna, ett bevis också på att barnet är kvar... Idag också, och så sover Tuva över, det var inte igår. Pappa har lekt hotellvärd och allt är på plats för ikväll, och imorrn då vi fixar frulle själva, pappa ska leka frukostvärd på sitt jobb. Jag har fått kliva ut längre på grenen och jag tror jag kan fixa det. Så har vi sagt, så har vi gått igång. Jag sitter där och tittar och ut ur mig kommer sång. E

Några ytterligare dagar i livet, med tal om stunden med kompisarna, och knappt det, iallafall tal i stunden, till att prata skolval inför högstadiet med mamma och pappa ikväll på kantat dessutom kryddat med en "generalrepetition" av mitt utvecklingssamtal i skolan imorgon, ett sånt där samtal jag berättat om där jag för samtalet och fröken stöttar och mamma och pappa lyssnar, och kanske ställer nån fråga eller bara säger heja. Nåja, konstraster iallafall. Men jag hanterar dom bra, jag kryssar i vindarna som en gammal sjöbjörn, barn som jag är, fortfarande och ett tag till. Vi hade ett bra snack på kantat. Kul att sitta ner alla tre, det blir ju inte ofta, men skönt att göra så ibland. Jag har koll på läget och mamma och pappa försökte förklara och bekräfta det för mig, och det är skönt att känna att vi känner så, även om jag vet det sen innan såklart. Jag kanske inte säger så mycket alla gånger, men min blick och mitt leende säger allt, och det räcker... Igår var det också lite snack och leenden och annat, och inte bara pga att jag fångades av ett middagsbord utanför hemmet, utan också för att pappa och Sofia gladdes, och jag med, över att ha hängt 1 år på dagen. Vi åt en bit thaimat i Sickla och jag visade hur jag gjort avtryck även bokstavligen i Nacka, i Sickla och t o m utanför porten på landå, om än lite svårt att se på bilden. Esther, hjärta, 2021. Inga frågor! E

Igår träffade jag mina älskade hästar. Vad som än händer med köer och ridning och annat så är bara upplevelsen att vara där och nära dom väldigt mycket. Man kan undra varför. Kanske bara naturen kan ge svar. I vilket fall är det en dragning och ett stärkande som ingen har något emot. Annars skola och häng med tjejerna. Pappa och jag har pratat ett par gånger nu när skolan gått igång kring att vara på tårna, vara där och ha kul, med skolan, när man ändå är där liksom. Sånt snack vi haft innan men som är bra att repetera inför ny "säsong". Idag kom vi lite närmare i det snacket och lite annat gott och blandat mellan en dotter och pappa. Jag sa och förklarade lite grejer, pappa likaså, vi kände en del och fick ut en del, och vi gick därifrån med fortsatt kärlek och förståelse. Det är ju en resa, det här med livet, och att växa, och tänka, vara, känna, kunna, bli, önska, och så, och att vi som hänger ihop, hänger ihop. Nu har jag ju bara rest i 13 år men jag börjar förstå saker lite grann som ni förstår saker och det gör ju att vi kan prata med varandra på nya och flera sätt, även om de gamla sätten inte är så tokiga heller, och kan användas än idag som skön omväxling. Väder och vind, saft av fläder och bebisgrind. Tack alla. E

Och vi rullar. Skolan igång, dags att välja inför högstadiet, dags att hoppa i skorna inför andra halvlek i sexan, dags att komma i fas i vardagen, dags att bredda fokus från kompisar, lek, häng och sväng. Men det gör jag ju, även om jag påmints lite om det. Och bredda betyder inte sluta. Tvärtom. Mina vänner i vardagen betyder mycket och gör att jag funkar i allt annat, precis som ni närmast och kärast betyder. Nåja. Vi har åkt rätt mycket pulka och det verkar göra alla glada, även oss! Har också provat spelhall under globen  med ett par kompisar och det var både kul och coolt. Kände oss lite bra liksom. Hittat en bra rytm för början av året och synkar ihop mig med mamma och pappa, även om de ibland nog reflekterar ömt över min ökande självständighet. Så gott det ska bli att krama er alla snart! Er E

Så kom då dagen efter några veckors uppladdning. Den senaste veckan har bara varit transport och jag har knappt varit hemma, bara hängt med vännerna, sovit över, och ja, hängt hängt hängt. Och åkt pulka! Och jag fick en underbar dag. Tack alla inblandade och tack alla nära och kära för era fantastiska hälsningar och klappar. Jag hoppas jag fick med alla via meddelanden, och vi ska ju även ringas vid tillfälle snarast möjligt, vi som inte hann med att pratas idag. Är så tacksam, och var barnsligt glad över min dag, och det är bra det, att det sitter kvar... Och oj va innehållsrik dagen blev. "Väcktes" med sång på kantat och fick en mysig start med mamma och micke. Sen kom tjejerna och mamma bjöd oss på lunch på forum innan vi drog till trampolinstället i gustavsberg där pappa bjöd upp oss till den dansen. Sen drog jag och Jinda till hästarna och Tuva och Emelie smällde i sig en glass på Biltema och åkte hem. Väl hemma på landå mötte pappa upp och då jag sovit på kantat och hos kompisar så kändes det som evigheter sen, för honom iallafall. Han var också väldigt nervös för hur jag skulle känna för rummet, som gjorts om lite enligt god landåtradition, och trots extra stöd från Sofia. Jag har ju av nån anledning fått en allt mer utvecklad smak med åren och de önskemål jag yppat tog pappa på högsta allvar, även om sliding closet och heltäckningsmatta får vänta lite... Men de sista grälla färgerna skulle ut, och en station för att sätta färg (ännu mer än vad jag har), på mig själv, fick gärna finnas. Nåja. Jag blev mycket nöjd och pappa tårades lite av lättnad och lycka och jag kramade om honom och sa såja såja... Jag skojade (med lite allvar...) och sa att det bästa i rummet var att jag nu kan ladda telefonen från sängen (dvs fortsätta fäppla med den...) pga en närliggande elkontakt... Vi åt hamburgare med favoritpommes. Hade det inte varit regn och snörusk, och sent pga stallet, så hade vi unnat oss nåt ute, men det ligger till en annan gång. Inviger rummet inatt som 13-åring. Jag sa också att jag inte kommer vilja sluta sova i storsängen ibland och det gjorde pappa glad då det är mysigt att säga gonatt i samma rum ibland. Sen sa han att bara för att man fyller 13 år så behöver man inte känna sig så stor, och man är ju faktiskt bara ett barn väldigt länge till, ja egentligen hela livet eller hur. Vet ju detta men det var skönt att höra att jag bara ska fortsätta vara, leka och drömma, göra och tänka bra, inte känna mig äldre än nödvändigt, och jag visade pappa att det kändes bra. Tack för att ni ständigt kantar min väg med ballonger och kärlek, jag känner mig så himla glad och stark genom det. Tack. Kram. E

Ja, att jag har hängt med mina kompisar under veckan är ju inget konstigt. T ex storis förstås, och Emelie, som jag fick ett ryck med och gjorde årets pepparkakshus! Kreativiteten flödade, och vi tittade inte på mobilen på en timme minst!... Vi plockade traditionellt ner förra årets hus och placerade mitt och även Emelies som ville låta sitt stå hos oss. Tack för äran. Dagarna mot jul gick, förväntningarna steg, ja men så är det ju trots allt, jag är ju ett barn (tack och lov, hörde jag det?...) och klapparna spelar sin roll, om så en liten godisbit, det är överraskningen som är grejen. Tack alla igen för det! Julafton hos mormor och morfar på ett nytt slags sätt men med gamla fina gänget. Vi hängde ute i trädgården, en vacker trädgård där en bild från den dagen påminde pappa om ett tillfälle för 12,5 år sedan ca, ja ni ser ju själva… På juldagen kom pappa hem från Sofias stuga där han är kattvakt till Mymlan och så kunde vi fira lite tillsammans. Hade en fin egen stund med mina klappar och lite snack, det blir ju inte så ofta numera om vi inte bestämmer oss, och det är alltid lika skönt när vi bestämmer det faktiskt. Det finns ju saker att prata om, t ex att hålla kontakten under dagarna och liksom stämma av, säga hej, och samtidigt bara stilla tid att låta passera, inte dumt det heller. Sen kom farmor en snabbis och vi hade en liten fin coronaklappstund. Sen kom minsann även peter med grannhunden buddy som fick se sig omkring på landå, och soptunnan var nog bäst… De gick en promenad och jag och Emelie åkte pulka! Vårat häng fortsatte idag och vi hamnade i sofias stuga med mymlan. Skönt att bara vara och ta det lugnt, även om vi lekte kurragömma med mymlan en stund i gråvädret. Hon fintade oss på riktigt! Kvällen blev mjuk och skön och mymlan hängde till och från med oss, och vid våra fötter under natten. Vi pratade om att vi kanske skulle ändra ramsan jag och tjejerna kör ibland – vad gör det om 100 år när allting gått så snett, till rätt, och det hängde jag och Emelie faktiskt med på, blir ju roligare då, mer ljust och glatt liksom! Sent på kvällen tog vi en frisk promenad i blåsten, i pannlampor, och sken upp runtomkring. Som vanligt alltså, bara med lite extraljus på oss. Det är mycket nu med många intryck. Tack för att ni finns intill mig på alla sätt, och som gatlyktor liksom, på den väg jag tar mig fram på, och behöver och vill göra, för att fortsätta rätt. E

 

Ja så sydde jag ihop skolan för året. Är nöjd och glad med mig själv i skolan, det verkar jag också sända ut. Förstår vad allt handlar om, hur det hänger ihop med nu och sen. Trivs så bra med mina kompisar där och det gör att skolan blir en förlängd "lek" med dom. Jag mår bra, och då blir det bra, och kul! Tänk att lilla jag har med stormaktstiden att göra till exempel, eftersom pappa är från Finspång där de gjorde kanonerna till Gustaf II Adolf... Så kan man också tänka! Vi slutade i torsdags och sen firade vi starten på jullovet jag och tjejerna med Max-lunch i Sjöstan. Kvällen innan satte vi det sista preppet inför julen tillsammans med Sofia. Vi har tillsammans fortfarande inte hunnit och kunnat bekanta oss med kantat och risbyle men det kommer såklart. Under tiden ska ni veta att vi funkar fint! I min allt mer självständiga tillvaro under mammas och pappas vingar så har det blivit ett par övernattningar samt ett eget häng på landå med Emelie i fredags när pappa var på digital julfest ett par timmar och lekte rimstuga. Men det gick såklart bra, vi hade kontakt och det fanns mat i kylen. I lördags coronaträffade först farmor och gänget hos farmot där vi hade en härlig stund ute. Farmor fyllde i torsdags och tänkte vi kunde fika och surra. Var mysigt att ta ifatt och se gänget. Vi coronaträffade också beata med familj pga davids 50-årsdag. När jag och beata dansade fram en fråga om övernattning fanns det bara ett svar och vi bäddade upp på landå. Till "mina" älskade hästar på söndagen och sen häng med tjejerna ända in på kvällskvisten som ett ytterligare bevis på att jag går för egen maskin allt mer. Men, tack o lov, jag är fortfarande också som en liten kanin, som bolle, och det är skönt känner jag. E

Med en rasande fart och fokus går jag med sedvanligt lugn och grundläggande glädje igenom dessa dagar fram till skolslut och helger. Jag förstår såklart fortfarande, det vet ni sen länge, hur coronan påverkar oss, hur omvärlden påverkar och påverkat, från vita huset till våra egna hus, att vi inte kan träffas för att stilla saknaden, jag kläcker ibland såna tankar och frågor, ville t o m häromdagen dubbelkolla varför inte pappa åker till jobbet. Även om jag har bra inre balans så är det bra att säkerställa saker jag inte har full koll på, för att fortsätta hålla balansen. Konstigt är det, att mamma jobbar hårt i vården och känner sig sliten och pappa känner sig onyttig och utanför och blir sliten av det istället. Tur att jag finns! Vi klädde vår gran på kantat häromdagen och det var en fin och rolig stund. Det kan bli samma sak på landå på onsdag, för ikväll sover jag hos Jinda, bara för att, och för att vi har lite sovmorgon i skolan. Och vet ni! Vi fick våra första betyg häromdagen och jag har näst högsta betyg i princip allt! Har både bredd och begåvning, samt och framförallt, kul och kärlek! Tack! Tänker mycket på er. E

Det är lagom just nu, som så ofta det faktiskt är, har en förmåga att hålla läget där, i snitt, med högt och lågt i den tillvaro jag och vi alla passerar här och där. Det kan vara lägen där man känner sig trumpen (...) eller lägen av lättja, vettja! Inget större att rapportera igen men visst knyts banden om möjligt bara starkare emellan mig och tjejerna, även om jag förstår (och vill) ändå att kantat och  landå är med på noterna, mina alltså. Men jag fattar att jag inte är själv i detta, livet liksom, man har ju sin fläkt av släkt som indirekt och direkt påverkar läget. Och det är ju inte dumt alls att ha som kompass, stöd, råd, ljus, tanke, och carte blance, det vill säga, ett slags frikort att göra det jag på rätt sätt känns rätt. (Nu tror jag spökskrivarens rastlöshet tog över lite, men visst, jag kan nog hålla med en del...). De senaste dagarna har gått i samma hjulsnurr och bra är nog det så vi tar oss fram till helgerna på rätt sätt. Förra helgen hängde jag gott med mina bonusar L och A, tog ett fint foto som ni kan se privat, och vi tar oss fram tillsammans när vi ses med glädjen att just ses, ihop med våra respektive resor ställt mot de utmaningar och möjligheter vi ställs inför, som vi alla som barn ställdes inför, högt som annat. Och det verkar ju gå rätt ok, bara man drar på, lite lagom, kring och om, liksom. I helgen har vi hängt på landå, eller ja, jag har varit ute och flängt, t o m ikväll sover jag hos emelie om än koll på läxorna. Jag tar och får den friheten, jag tar ansvar, jag är här, kan, far, rar. Hann iallafall äta lite landåmiddag igår med pappa och med gott besök av Sofia där vi fick lite skönt surr och skoj ihop, med en härlig "förfest" hos rasmus på hans gård, med kristina, anders och bästa grannar, där vi glöggade, skrattade och fotbollade, iallafall jag rasmus och milo... Och som pricken över i´et, vi tvättade mina gympaskor! Inget kan stoppa mig nu, heller! Tack för er. E

Hej där. Känner mig lite dum än en gång att dagarna gått men jag får skylla på spökskrivaren. Men jag tänker på er varje dag, det vet ni. Men det är skola, och kompisar, lite häst, lite forum, lite dans, och siktet på att avsluta terminen. Gör mitt bästa att ta mig igenom det här som ni vuxna lider mest av. Jag försöker hålla ett gott humör som oftast och försöka smitta av er på mig. I helgen tog jag och pappa en coronapromenad och en coronafika med farmor bara för att säga hej en stund. Det är ju sjukt alltihop, men en bra läxa och lärdom på nåt sätt. Apropå det så tänker jag lite på skolan just nu och vad jag är intresserad av egentligen och vad jag kanske ska vrida in kompassen lite granna iallafall, framförallt inför högstadiet där man riktar in sig lite, även om det inte är så avgörande såklart. Jag har fastnat lite för naturorienterade ämnen, NO som det heter. Visst, jag gillar idrott (som också är en inriktning), men det räcker som det är. I samhälle har jag inte fastnat lika mycket som i NO och samma med språk/kultur. Nåja, det ger sig, men jag hade ett bra resonemang kring det hela med pappa ikväll. Det är ju bra att kunna motivera sina tankar och känslor, att liksom lufta sina tankar och se om de flyger. Pratade allmänt om skolan igen och att ta hand om sig själv i det och den, vilket jag gör, och hemma, och balansera allt man ska göra, till och med sova, som kanske är det viktigaste, för att både orka leka och hänga, vara i skolan, vara hemma, vara med er, vara i kroppen, och i huvet, kunna och orka tänka bortom och längre ibland, och bara vara. Gott och blandat, nu och sen. Fick ett inspirerat ögonblick när jag kom på (lite sent...) att vi skulle ta med en slags hjulupphängning till skolan. Pappa och jag bollade och kom fram till värmeljus som hjul! Jag fick en extra pigg blick och jag tror pappa fick en tår i ögat... Det nuet jag hamnade i var tydligen häftigt. Jaja, inte lätt det där att fara mellan här och nu och där och sen, men nåt som är bra att lära förstår jag, och jag blir allt bättre. Tack igen för allt ni gör för mig på dessa resor fram och tillbaka. Nu är det nu igen och snart är det jul igen. Vi gör det bästa av det. E

Ja hörni. Dagarna går. Pappa och jag pratade ikväll om bloggen och att det är lite annorlunda i dessa tider, och att det är väldigt lika dagar som oftast just nu, för att presentera inlägg med någorlunda innehåll, samtidigt som det förstås inte alltid behövs. I vilket fall så sa jag att jag ju gör nästan samma saker varje dag och helg just nu, och inget fel i det. Det är skolan, som rullar, jag hade t ex nationella prov idag och gjorde det bra, gjorde t ex en muntlig presentation även om jag darrade lite, och det är ju själva grejen, att göra det även om man darrar. Sen pratade vi om darrandet och varför, men det hör till i början det är sånt som man vänjer sig vid, och det är nog inte så dumt, att man förstår det där, blir liksom enklare då. Sen sa jag att jag längtar efter sommaren och ljuset, och det är klart vi gör, efter det här konstiga året, och mörkret som kommer. Men då tänder vi våra egna ljus, yttre och inre, och så leder de oss framåt över vintern, och det pratade vi också om, och allt fint som kommer nu, om än i lite andra former, men ändock. Jag har strax somnat. Vi har pratat om tidigare kvällar, längre nätter, mer kraft på dagarna, mer ljus i kroppen, för att orka ännu bättre. Tänt var det här, när och kär. E

Efter att ha landat från Västerås med ett par sköna dagar på kantat och en utflykt till hästarna på onsdagen så fick jag glädjen att åter coronaumgås med rasmus och farmor ett par timmar i torsdags. Vi tog en promenad runt långsjön där jag fotade lite. Jag och rasmus jagade några digitala busar på telefonen, vi hängde lite lugnt hemma hos rasmus, och det var lite som förr. Saknat det, och vi tappade det lite redan innan corona, så det var gott att försiktigt prova det igen. Skönt. Sen kom helgen som innehöll två övernattningar hos Emelie, med jinda och storis. Ville liksom avsluta lovet med gänget även om jag gärna hade åkt med pappa till sofia och katten mymlan lördag till söndag, men kompisarna vann denna gång... Tog oss till och med till stan under söndagen och testade götgatan och Max vid medis. Kul, gott och spännande. Bra att jag testar stan, under hållbara former, jag fattar det. Igår gjorde jag ett besök i farfars lund vid nacka kyrka och tände ett ljus och kastade upp löv i ett upponervänt hjärta, liksom riktat mot andra skyar. Emelie hjälpte mig med bilden och sällskapet (då pappa var i roslagen, i en annan lund) och det kändes bra att minnas och sända en hälsning. Det verkar som att jag greppat det så gott jag kan nu, det som går att greppa med det här, jag förstår att det inte går att greppa fullt ut hur länge man än har möjlighet att fundera över det. Man får väl bli vän med den där grejen på nåt sätt och se till att man lever så gott det går med sig själv och sina nära och kära, och alla andra under tiden, ja livet. Kunde inte låta bli att träffa gänget efter middagen med pappa ikväll, som vi faktiskt åt i köket där vi satt och pratade, eller nja, jag blev intervjuad, men jag kom på att det var rätt ok att få berätta det som jag inte tror är något att berätta om. T ex hur snapchat fungerar och varför man skickar totalt meningslösa bilder till varandra, för det har nämligen sin mening det också... Jag får lov att säga att lovets lugn och lycka lovar gott framåt, och att också ha fått uppleva en stilla tacksam stund med farfar så har lovet varit en lovsång, en sång om ljus och styrka. Tack. E

Nu är det så mycket att stå i så lovet får nästan vara lite landningsbana. Skridsko i tisdags där gifflar och choklad är det viktigaste som sagt, men det gick även bra med grillorna. Jag är vass på fys, också. Skönt med långsam fys också. Jag och tuva gick en riktigt långpromenad i fredags och pappa fångade mig i en bild där jag lyste som naturen. Innan hade vi haft en schysst halloweendag på skolan. Vi pratade som bara 12 åringar kan prata. Och vi pratar, och chattar, och snappar, och messar, och mmsar, och, ja, allt, hela tiden, och det är väl som det är, men skönt att bli väckt ur bubblan ibland när en annan verklighet kallar på uppmärksamhet, eller t ex en pappa. Jaja, vi har kläm på läget. Och i fresta har dom kläm på läget, denna gång med morfars födelsedag på torsdagen. Tuva och jag fortsatte på lördagen med dans. Det vankades regnn och pappa föreslog regnbyxor, men jag sa att jag hellre cyklade i regnet med tights än att ha regnbyxor, även om tightsen blir blöta, och pappa hade svårt att komma runt min för mig väldigt självklara uppfattning. Och såklart, nåt större regn kom aldrig. Allting klart... På kvällen hade vi bjudit in beata, camilla och david på middag och sofia var också med. Hon kom framåt eftermiddagen och vi tog en chansning till forum med bilen för att handla men då vi inte hittade en p-plats och det började ryka ur pappas öron så släppte vi honom och åkte hem och käkade lite köttbullar. Det var bra det, men han skrev och kollade så vi var ok, även om det mer var vi som undrade om han var ok... En mysig kväll, kul att se att vi också kan bjuda upp till dans med lite finess, och mysigt att vara jämnt antal liksom som en omväxling. Söndag morgon vinkade vi av sofia och så mötte vi upp med storis och peter. En ny utflykt stod på programmet, ett dygn i västerås. Och nu vet jag att en ångfabrik från 1917 står som bakgrund för det hotell och äventyrsbad som finns där, och att steam betyder ånga. Vi bodde dock på ett annat hotell. Mysig tradition. Frukostbuffén led inte av mitt och storis besök direkt där vi satt och knaprade på en toast. Var en smula trött och halvsov i bilen, halvsov på stadium outlet i barkarby, men vaknade till när jag mötte upp delar av klassen som bokat på jumpyard kl 13, och det höll i sig under eftermiddagen med jinda och emelie när vi drog till stallet. Hästarna var dock upptagna så vi for tillbaka rätt snabbt, om än hängde i parken en stund. Väl hemma blev jag trött igen och pappa gick runt och stod till tjänst... Efter dusch blev det melon och tröttheten glömde sin uppgift. Nu landar vi dock snart och ser fram emot att vila ut lite under lovet... Men jag tror det vankas grejer runt hörnet efter konferensen med tjejerna i e.m. Jag återkommer. E

Tagit det lugnt över helgen. Lite täppa, inget större, gick över senaste dygnet, samtidigt skönt att ta det lugnt. Jag och Aline hängde i helgen och softade på kantat, tog lite promenad. Anders och Karin kom till kantat. Kul att se dom, var ett tag sen. Igår och idag har jag kommit hem tidigare från skolan till landå, men tagit lite frisk luft i parken med Emelie efter maten, bara för att hänga lite. Det lite lugnare tempot är inte dumt att alternera med. Gör mina uppgifter från skolan och är i fas. Pappa och jag bollade och tänkte högt igen över skolan och vad den ger, och den ger mig mycket, för nu och för framtiden, det är jag insiktsfull kring. Imorrn är det kvickare tag med friluftsdag, skridskor, och såklart, varm choklad och gifflar... Är på banan, är på isen, skenorna är slipade, jag är slipad. Jag kör på. E

Hej därute. Förlåt, om nu någon tycker det är för långt mellan uppdateringarna, men livet har gått i en sån riktning att jag flyger lite högre på mina egna vingar och hinner inte ner för att notera dom så ofta (genom min spökskrivare, som också har sitt att spöka med...), men det innebär inte att jag inte tänker på er, det gör jag hela tiden, det vet ni, och jag skrev ju lite om det senast. Och det "händer inte så mycket", rent innehållsmässigt just nu, förutom att jag har placerat mig i nån slags ständig omkörningsfil i tillvaron. Jag är på väg, men är här och nu egentligen än mer, vilket är märkligt. Nåja. Är i ett bra höstmomentum, koll på tjejerna, koll på dagarna, uppgifterna (har riktigt bra koll på vad och när och hur och tar bra ansvar, det där ordet vars betydelse jag har riktigt bra kläm på nu, och det kuliga är ju att man lär sig så himla mycket bra och roligt i skolan, och utanför, jag fattar det, men har väl alltid gjort det). Lite mindre hästar sista tiden men mer hund då Storis familj blivit daglig hundvakt till hunden Buddy, se lite bilder, och jag är inte ledsen för det... Kul med djur! Och så gick ju pappa och fylllde år igen, som om det inte räckte med hans 50-årstok förra året... Men jag, pappa och Sofia tog oss ett krogbesök i sickla igår och smörjde kråset. Jag smällde i mig en 200 g högrevsburgare på nåt stackars renodlat djur på värmdö, på en krog i sickla. På typ 200 sekunder! Blev jag spänd i magen. Ja!... Men det lättade av nån anledning idag... Annars var det trevligt och jag förstår att pappa tyckte det var en fin stund. Idag blev det lite gymmande i nyckelviken med tjejerna och sen lite Buddy, vi buddies emellan. Det tuggar på, som Buddy sa... E

 

Det fladdrar förbi spanska och kartsymboler och jag vet inte vad i skolan, men det sätter sig rätt bra och det håller vi i. Fritiden går ut på att hänga med tjejerna såklart, hänga i stallet, dessa hästar, fråga mig inte vad som händer men något händer. Vi får se vart det tar vägen. Idag var det skolfoto och jag var lite laddad, tycker det är lite kul, ville ha en egen bild, känner mig lite glad över mig själv liksom. Och ikväll var det härligt att koppla ihop Emelie och Storis på filmkväll hos storis efter vi hängde med en fin grannhund som var så rar så. Vi följde Emelie hem och så gick vi hemåt i den sköna kvällen. Höll i pappas arm och vi bara kände frid och glädje. Avslutade kvällen lite sent, men vafanken, lördagskväll med sensommarvärmen inpå huset, då drar man över lite. Nu drar jag vidare in i hösten. Häng me. E

Idag hade vi digitalt utvecklingssamtal. Snacka om utveckling. Mamma och jag satt i köket, pappa på jobbet och fröken hemma, tror vi, grå tapet var det iallafall. Ett bra snack. Det rullar på, jag är bra, jag har en bra inställning och är aktiv. Begriper att det är vettigt att lära mig saker när jag ändå är där, och det är ju rätt roligt att kunna saker har det ju visat sig... Och mamma och pappa lärde sig att de kan haka på mitt skolarbete bättre genom att låta mig visa dom mina arbeten som finns digitalt lagrade. Där finns t ex tal (tal!), dikter och berättelser! Helgen var inte dum heller, fick träffa mormor och morfar på kantat, käkade middag hos tuva med pappa och sofia som var med, dansade och cyklade dit och hem för egen maskin och sände en tanke till farfar. Ikväll tog pappa och jag en taifattmiddag på olearys. Det rinner ur mig på ett annat sätt på annan plats och jag förstår att det är intressant att gå lite mer på djupet med vad jag tänker, om högt och lågt, och att få bolla det med mig. Och skratta. Det är jag bra på. När jag skulle beskriva mina kompisar och mig och våra olika sätt och "roller" så sa jag att jag var den som kanske var lite mer ansvarsfull och bra på att skratta. Det var andra som var planeraren, flummigt smarta, roliga, osv. Kul för oss båda att prata lite så om mina viktiga kompisar. Kul att berätta det för er mina viktiga nära och kära. E