estheralmstrom

Ja hörni. Dagarna går. Pappa och jag pratade ikväll om bloggen och att det är lite annorlunda i dessa tider, och att det är väldigt lika dagar som oftast just nu, för att presentera inlägg med någorlunda innehåll, samtidigt som det förstås inte alltid behövs. I vilket fall så sa jag att jag ju gör nästan samma saker varje dag och helg just nu, och inget fel i det. Det är skolan, som rullar, jag hade t ex nationella prov idag och gjorde det bra, gjorde t ex en muntlig presentation även om jag darrade lite, och det är ju själva grejen, att göra det även om man darrar. Sen pratade vi om darrandet och varför, men det hör till i början det är sånt som man vänjer sig vid, och det är nog inte så dumt, att man förstår det där, blir liksom enklare då. Sen sa jag att jag längtar efter sommaren och ljuset, och det är klart vi gör, efter det här konstiga året, och mörkret som kommer. Men då tänder vi våra egna ljus, yttre och inre, och så leder de oss framåt över vintern, och det pratade vi också om, och allt fint som kommer nu, om än i lite andra former, men ändock. Jag har strax somnat. Vi har pratat om tidigare kvällar, längre nätter, mer kraft på dagarna, mer ljus i kroppen, för att orka ännu bättre. Tänt var det här, när och kär. E