estheralmstrom

Ett rikt omfång har jag, i känsloyttringar, som i handling, kan förstås bero lite på trötthet också, men ändå. Det är skönt att vila som en bebis i pappas famn redan utanför vår dörr efter dagis, men samtidigt visa hur snabbt jag kan springa från sovrummet till köket för farmor som tittade förbi. Jag gråter efter köttbullar men häver nån minut senare i mig halvstark kycklingwok och samtidigt passar på att mata pappa. Står leendes och tittar på pappa när han duschar men gråter hejdlöst när jag själv ska duscha, något som jag ju börjat gilla. Kramar pappa gonatt när farmor ska lägga mig och förklarar för pappa att mamma kommer sen. Jag förstår att det inte är lätt att hänga med för er alla gånger, men ni behöver inte oroa er, jag känner och gör och tänker och vill så mycket bara. Natti.