estheralmstrom

Så sa jag imorse på väg till bussen, efter några minuters tystnad. "Jag gillar blå. Inget annat" Jaså sa pappa, gillar du ingen annan färg? Nej sa jag. Men var ser du blått då, frågade pappa. DÄR, sa jag och pekade rakt upp på den gnistrande klarblåa himmelen! Pappa blev alldeles paff såg jag. Jag förstår inte riktigt varför, men han gillar väl också blått. Sen hämtade vi farfar vid slottet, men jag var lite seg så jag somnade nästan när vi fikade, men när jag vaknat hemma i jarlaberg så gav jag, farmor och farfar järnet efter en stund, inne i mitt rum och jag visade hur en liten rackare som jag allt kan leka! Dom fick sig en holmgång, och pappa, tia och anders satt i soffan och bara lyssnade... Vi fortsatte med samma fart i sickla, jag kände på tias mage (min bebis), gjorde tvåhundra volter i deras säng, åt som en varg och summerade en härlig dag, även om det kändes lite konstigt att säga hej då till farfar igen som skulle hem. Det är väl inte så lätt för en treårig tjej att säga hej då till en äldre farfar, men som sagt, han fick allt en holmgång med pussel och pyssel i mitt rum tidigare på dagen, och det är bara en exklusiv skara som får, det vet ni! Jag sprang över backen till busshållsplatsen, kastade en massa snö på pappa, och nu sover jag gott, efter att ha krånglat med tandborstningen för övrigt, men pappa hjälpte mig förstå att det är liksom ingen mening med att krångla morgon och kväll med det eftersom det alltid ska göras... Som livet. / E