estheralmstrom

Det var det tydligen. Pappa påminde mig om det, och att mormor och farmor och tia och om alla andra mammor, dom har sin dag helt enkelt. Så vi köpte en stor gul rolig blomma, grattisljus med bokstäver där jag pekade ut varenda en, jag kan ju nästan läsa för hundan, och som jag petade ner i våra muffins när vi fikade hemma hos mamma runt lunch, vilket hov jag höll, satt och dominerade stunden helt enkelt med bus och skratt, och så köpte vi naturligtvis ballonger, till mig... Men innan hade pappa och jag en skön morgon, och vi lekte lite bollsport, lego, skrattade åt ballonger som halvuppblåsta for runt hemma (ja, köpte en påse igår också) åt de numera klassiska två helgäggen (jag alltså, men har fortfarande problem med gulan, fråga mig inte varför, förmodligen bara en princip...), SEN, åkte vi till andys och körde en klassiker där med, MEN, idag släppte pappa mig nedanför kanten från den näst största banan, där bara stora barn åker, och jag skrek av lycka, sen skrek jag på pappa att komma efter mig när jag klättrat upp ur vallgraven. Sen drällde jag ut ett helt glas juice på golvet innan jag åt pannkakor. Vad ska man säga, jag slog ut med armarna och lyfte på axlarna och visste det var tokigt, det räcker, en olycka inträffar då och då helt enkelt. Somnade gott i vagnen på promenaden från sickla till jarlaberg. I eftermiddag har jag varit hos mormor och morfar och haft mig, har bland annat lyft vikter, riktiga vikter, även mormor och morfar har förstått att jag måste börja tidigt om jag ska nå världstoppen i golf... Skämt åsido, tydligen tycker pappa att mina ögon i den här bilden är speciella, inte vet jag, jämför gärna med den klassiska national geographicbilden från -84 på en afgansk flicka (citerar pappa...). Ni kan inte förstå hur hårt jag drämmer till bollen på landå, det finns ingen återvändo på explosionen. Precis som jag exploderade i väsby idag när jag spelade bandy med morfar och leo, det fanns ingen pardon i inställningen, ett skadat knä bekommer mig inte, blod och elände hör till, no pain no gain... Precis som jag ständigt exploderar i min egen utveckling, från klarhet till klarhet (citerar bara pappa igen...) E.