111119 jazz och muffins
Krakel spektakel kusin vitamin nynnande jag på efter det pappa och jag varit på jazzklubben fasching, denna sköna soliga ljumma vackra novemberförmiddag... Men på väg dit gick vi lite genom stan och jag såg en massa folk och hus och bilar osv. Vi var inne på den jättestora järnvägsstationen och pratade om alla människor som var på väg någonstans. Och vilket stor klocka det fanns där! En farbror som heter Lennart Hellsing har gjort en massa sånger, flera kan jag, och några duktiga tjejer och killar jazzade till dom på "jazzklubben", som jag lärt mig säga, i ett sammanhang som heter Fasching Jazzbarn. "Ett piano" var det första jag kläckte ur mig när vi gick mot scenen med många instrument, ett stort piano var det, och trummor, som leo spelar! Där fixade vi saft och en liten muffin och satte oss på det filt- och kuddbeklädda golvet, jag i pappas knä, ett golv som till slut bestod av ett hav av barn, och i övrigt var klubben packad av föräldrar och barn, hängde i klasar överallt. Jag tyckte det var mycket spännande en lång stund, tittade och lyssnade lika storögt som när vi var på teater. Vi gungade i takt, sjöng med till både snabba och långsamma sånger, jag tog pappas tummar och trummade i takt med hans armar på hans ben, vi applåderade och hade en riktigt mysig stund, på jazzklubb, en solig skön senhöstdag… För att ställa allt ”i ordning igen” så åkte mamma och jag till mormor och morfar där jag skulle sova över också! Och så gjorde vi egna muffins. En helg med smak av jazz och muffins alltså. Så jobbar jag. E
