120822 i ur och skur
Så rullar vi på, dagarna i ända, vet inte varför vi klickar som en klocka. Två olika visare men samma tid. Som radarparet allram och tjet hängde vi ihop hem till landå för fortsatt lek. Klippte tempo, fick en liiiten godisbit, och hem för att pyssla på. Åt mat förstås, sittandes på samma barnstol bredvid varandra axel mot axel, vi gör alltid det, trångt men bra. Sen skulle vi förstås ut, att det regnade och vi inte hade kläder till det kvittade. Då fick pappa lösa det med golfparaplyet, men det blev ingen längre runda på gården, vi gick in och hoppade studsmatta i pappas säng istället och ställde mer eller mindre kinesiska gymnastiktränarkrav på pappa hur han skulle hantera oss i volterna. Stora e´s syster och pappa kom och hämtade, och jag vet inte varför pappa plötsligt andades ut rejält... Duschen väntade och vi var båda rädda för ytterligare en gråtmild trötthetstvagning, men jag rätade på ryggen och var som en blomma under vattenkannan när jag kom på hur härligt det är att bara stå under strålen och låta sig sköljas och sköljas och sköljas, titta pappa titta, sa jag när stolt spatserade runt i duschen utan att få ont i ögonen. Lite senare sa jag, värm mig pappa och sjung videung, tog hans arm, och somnade. E
