121029 lilla underbara jag

Ja va ska man säga. Jag är runt 17-18 kg kärlek bara. Låter förmätet kanske, men jag får skylla på pappa, han tycker så. Följde med Denise hem idag, hon har varit eld och lågor över att leka igen, och jag, jag kan ju inte stå emot sån vänskap, och hon är ju en rolig prick också, och jag åt upp all lax och potatis där. Pappa hämtade i regnet med bågen. Lite rusk har aldrig vunnit över oss. Men, så trött jag var. Jag tror det var fullmåne inatt, jag sov väldigt oroligt hursomhelst, drömde, kliade mig, nässpray, ja vi höll på… Och vaknade 0600. Nå. På med kläderna hos Denise och dessutom pappas regnjacka. Tänk er ett litet svart labanspöke där huvet tittar upp och har en hjälm på sig runt dessa gudomliga snart 5-årskinder. Jag ville inte ha pappas kalla glasögon mot regnet, snyftade till, fick blunda istället och höll inne en fundering om att jag skulle ha samma kläder imorgon som pappa sa nåt om. Framme stod jag så enormt söt i min klädsel, men gick inte med på ett kort, och det respekterade pappa. Snyftade till, blev tyst och ståendes med ansiktet mot porten. Pappa undrade, fick inget svar, sen grät jag tröstlöst (tröttlöst, och klockan var sju…) om att jag inte ville ha samma kläder imorgon. Pappa förstod inte, och jag hade svårt att prata, vi gick in och tog det lugnt, pappa försökte tala lugnt och fråga hur jag menade. Till slut kom han på, han sa nämligen att hans stora regnjacka skyddade min jacka och täckbyxor för att bli blöta, så vi kunde ha dom imorgon igen, det var inte kläderna under som jag trodde… Vi pratade om missförstånd, om att kunna prata om allt när något känns konstigt eller fel, om att ni alla alltid vill mitt bästa, om ni så säger ja eller nej (t ex godis…), men som sagt, till saken hör en mycket trött liten flicka, så vi kom snabbt till säng, saga och sång. Och där vaknar jag till förstås, pratar om huruvida fötterna är lika stora, för i ett läge ovanpå varandra är dom ju inte det, frågar tio frågor runt två meningar av Bamse, och sen mycket tydliga instruktioner kring 1 gång videung, sen berättelse när pappa var bebis, sen 1 omgång videung igen, sen ska han gå. I slutet på första varvet videung frågar jag hur många gånger han sjungit… När vi pratar bebis pratar han fel, jag vill mer höra om vad han lekte i London... När jag börjar andas tyngre kör han andra varvet på videung, han försöker glida bort, jag fångar armen i sömnen, men strax efter är jag i drömmarnas land igen, hoppas dom inte är så oroliga inatt. Lilla E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0