estheralmstrom

Ringde pappa på jobbet och roddade till en hembjudning av Stella. Vi körde järnet på gården efter att vi bestämt hemmafixarpizza av pappa på tempo. Hängde med gänget på älskade gården innan maten och klippte en morot under tiden. Stella är en bra kompis hon med och vi skrattar åt samma saker. Hann med en kvart till på gården men också hemmafix och sånt som hör till. Var lite fundersam när pappa skulle sjunga och frågade om det var något han tänkte på om mig, något jag gjort eller så. Pappa kramade mig och sa att jag är så bra och gör så rätt som är så öppen och säger vad jag känner och tänker på, för det är så vi ska ha det, att jag pratar med pappa och mamma om allt, och att jag vågar det. Men det var inte jag utan pappa som tänkte så mycket på jobb och var helt slut efter sin dag att han kanske inte var så hoppig och pratig av sig idag. Då undrade jag liksom om det var nåt om mig. Det borde jag dock inte känt eftersom jag är den jag är. Pappa var ledsen och sa att han inte förklarat tillräckligt bra att han inte hade en hoppig dag och att jag fått känslan att det var nåt. Det var skönt att prata om det och att kramas igen och jag somnade kvickt till ljud av både golf och fotboll. Att det här står med i bloggen är för att göra lite bättre comeback på hur jag känner och säger ibland, när det oftast är vad jag gjort som tagit täten sen ett tag. Även om det säger mycket det också. Och när jag är större och tittar tillbaka så är det bra att kunna läsa att vi tänkte och kände och pratade och var öppna och ville varandra det allra bästa och allt det där ni vet. Ett känsligare men jättefint avslut på en kväll där vi landade mjukt i den djupa kärlek som finns emellan mig och pappa, mig och mamma, mig och mormor, morfar, farmor, farfar, och övrig familj. Det blir inte bättre än så, om så guld och gröna skogar. E