180723 väntan och förväntan

Hur det nu var så lyckades vi snubbla in i ett besök på Ingarö havscampingbad igen med storis och peter. Det var skönt, vi kan ju inte bara gå och packa en hel dag, och vi hade knappt nåt att packa i, men farfars handbagage och pappas ryggsäck blev bra, är ju skönt att slippa vänta på en större resväska vid bandet, och vi ska ju bara bada, vandra och byta underkläder. Jaja. Storis och jag peppade varandra till att dyka från 1,2 metersbryggan. Jag fick fjärilar i magen men skrattade med hela ansiktet även innan jag kom till skott, för att inte tala om hur jag skrattade när jag väl klarade det! Det är härligt att klara saker. Men mest viktigt är att i alla fall försöka. Väl hemma så stack vi till forum för att hitta lite av det sista för vår resa, en vandring i ny miljö, både bokstavligt och bildligt. Våra stationer imorgon: Jarlaberg, Slussen, Centralen, Arlanda, Munchen Airport, Munchen Ost, Salzburg, Bad Gastein. Det blir en resa i resan. Vi är laddade och jag har förstått att det blir en spännande dag att även ta sig dit. Hann skingra tankarna med lite extra häng med storis medan pappa fixade lite till, men sen kom jag allt hem och vi hjälptes åt att tänka till hur vi skulle packa handbagagen då vi tänker slippa checka in resväska. Vi hade fint teamwork. Jag gick med på att bara ha en keps och pappa gick med på två shorts. Vi kan tvätta där, men skönt att vara på plus liksom. Avslutar nu med ett bra snack om hur man kan variera sig med vad man ser på nätet, när man inte läser sig ett kapitel. Visst kan man se på en del "pommes frites" men det är ju nödvändigt med riktig "mat" också... En del av kompisarna på gården och närliggande gav sig inte när pappa meddelade föräldrar att Tjet inte var den katt de sett i parken, så de kom släpande på en brunspräcklig katt från parken som sökte all uppmärksamhet den kunde. Rart (och envist...) av barnen, men som sagt, Tjet verkar ha lagt sig nånstans för sin sista vila. Känns jobbigt, men han har gjort ett bra jobb som katt och är värd sin frid. Men vem vet... Nu söker vi oss till bergen! E
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0