181007 flygande blomma

I lördags gick jag med värsta ballerinatofsen, och då tänker jag inte på kexen, även om jag är lika söt som ett sånt, säger vissa, t ex föräldrar och sånt... Och idag hade jag minsann trampolinatofs, för pappa och jag fångade en gratistimme på öppet hus på bounce (vi trodde det var två, men första timmen var för minisar, och jag ville ju hoppa på riktigt). Vi var ute i så god tid eftersom trafiken gick smidigt, så totalt hoppade jag i 2 timmar och 25 minuter, med lite småpauser. Mina kinder var så röda som höstäpplen. Ville ändå inte åka därifrån. Jag sa att jag sen jag var liten alltid har velat flyga, när pappa frågade varför det är så kul att hoppa. Först sa jag bara kul, men när han sa att jag skulle förklara mer så sa jag så. Tänk så fint det kan bli när man bara anstränger sig lite att sätta några fler ord på känslorna. Men iväg hursomhelst och mötte farfar när vi parkerade bilen och vi kramades och sa hej. Han såg mig hoppa i telefonen och tyckte jag var så duktig så, och såg hur kul jag hade. Hem på vespan i kylan och in i varma duschen, full av prat och skratt. Repade svenskaläxan en snabbis och den satt. Vi pratade om ordet ramm. Sök på det ni! Inte det modernaste av ord... Men jag är mitt i min barndoms tid. Varje dag räknas. E
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0