181028 trösten i hösten

FN-dagen i torsdags, och jag hade full koll på vad vi höll på med! Hade gjort en egen plansch med info och tankar. Mamma hängde på och när pappa hann hem så höll skolan på att stänga ner tyvärr och jag var redan hemma. Men det var en bra stund och att uppmärksamma att vi inte är ensamma här på klotet, och att vi behöver samarbeta och hjälpa till, något som blivit klarare de senaste veckorna även om jag är sån till vardags utan att jag ens tänker på det. I fredags hade vi helt enkelt en fin lugn kväll. Lördagen bjöd på dans, farfarsköttbullelunch där han visade kort på när pappa var liten i Bromley (kändes lite märkligt att tänka på pappa som bebis men samtidigt naturligt förstås). På eftermiddagen gav vi oss iväg till Orminge. Jag skulle äntligen få träffa Eldana igen, det var längesen. Hängde länge och pappa mötte upp med buss och vi tog oss hem med direkt buss i retur. Lite spännande, men jag hade förstås sällskap av Eldana och hennes mamma vid busshållplatsen. Trots en extra timme så kom pappa och jag fram till att vi la oss tidigt och vi fick en lång bra natt. Tog t o m en halvlur efter frukost. Sen ville jag fika till mig en dammsugare på forum. Sagt och gjort. Hem för lunch och lite UR-serie på tv under eftermiddagen, och vi tittade från soffan på det gamla goda sättet vi gjort genom åren men nu längesen, där vi sitter uppkrupna i hörnet på soffan. Så lugnt och skönt. Sen mötte vi mamma i vändplanen för en skön kantatkväll inför höstlovet. Det går att hitta trösten i hösten på de mest primitiva sätt. Lugnt och skönt, i brist på grönt. E
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0